Jesper

Finns nog tusen stavfel i texten då jag inte tittat igenom den. Det får ni stå ut med!!!

Kom precis och tänka på min lilla ponny som vi fick avliva den 3 januari 2008 då han brutit lårbenet och krossat knät av okänd anledning i hagen. Han hette Jesper och var världens gulligaste ponny. Otroligt liten och helsvart. Min mysiga lilla ponny, min elaka lilla ponny.

Jesper var en överaskning, Mamma sa att cattis hästar skulle köras ut till sevallbo och stå där och jag fattade inte alls varför. När jag kler ur bilen var det inte alls cattis som stod utanför transporten men jag tänkte inte så mycket mr på det. Cattis hade en skettis och en shirehäst. För er som inte vet är det världens största hästras. När det okända personen öppnade transporten stod det ingen shire där utan ett skettis sto med hennes lilla söta bebis, den minsta häst jag sätt. Jag fattade ingenting men alla hälsade på den där lilla söta och då hälsade jag på den stora bara för att.

Den okända personen undrade varför jag inte hälsade på MIN ponny och jag fattade ingenting. Vadå min?? DÅ förklarade mamma, Jesper var min, en överaskning. Det bästa jag kunde ha fått. Jag minns chocken och hur förvirrad jag var och hur glad jag blev. Han var min, min lilla söta Jesper.

Han var en hingst och mycket speciell med bestämda åsikter. En dag fick vi hem ett sto på gården som som meningen att bli Jespers blivade fru och vi hoppades på ett litet föl, ack så fel vi hade. Jesper HATADE detta sto och skulle bara döda henne så vi gick sära på dem. En dag när jag skulle ta in honom från hagen hamnade jag i mellan Jepser och detta sto och det var inte särskild roligt. Allt svartnade för illa Jesper och han högg mig i låret och jag har en stor krop kvar i året efter det. Tror helt ärligt han mosade en stor del av muskeln, självklart föll jag ihop på backen i ren smärta och han anföll mig gång på gång där jag låg. Till slut lyckades jag krypa ut ur hagen samtidigt som han sparkade på mig. Jag ha aldrig någonsin sätt honom så arg. Det slutade med att det lilla stoet fick flytta.

Han var super bundis med Tarzan, de var bästa vänner. En dag kom Tarzan in helt blodig och vi började leta sår men hittade inget sår. <efter ett par dagar och han kom alltid in blodig på kvällen så upptäckte vi att det var ju lilla jesper som tappat en tand när de lekte och han blodade ner hela tarzan. Tarzan i sin tur gick ner på kvä satte in jesper mellan bringan och huvudet klämde åt och lyfte. Oj vad man hade roligt åt dem ibland.  Han var låg i rang och gapade för ingenting i början sen vände han helt och var så oteoligt kaxig och det fanns bara två hästar som det gick att ha honom med, det var tarzan och Sushi. han spöade Erland som är ett fullblod på 165  cm. han tog helt över ett stort halvblod som han var elak emot. Hur kunde denna lilla skettis vara så otroligt le? Inte ens en stor karl yckades bryta ner honom en dag när dem hade rymt.

En dazg fick han damp i hagen och sprang omkring och bockade och det slutade med att han krockade med ett träd. så jag skrattade. När vi sålde tarzan fick Jepser och Sushi gå själv och det fungerade bra. Jepser fick inte hälsa på någon för sushi och hon vallade honom så vi fick ha en linastängd på en annan hage som han kunde gå under så han kunde vila.

Jesper är den ända skettisen jag vet som man har fått stödfodra på ett sommarbete för han var för smal. Hur många gånger har man sätt en smal skettis? jag har då aldrig sätt någon förutom honom. Han hade fullt upp med att hålla koll på alla andra och springa omkring att han tappade i vikt. Under sommaren behönde du aldrig mocka hans box för han höll sig hela natten och fick jätte bråttom ut på morgonen tills sitt bajs ställe längst bort i hagen. Varför gör man så? Det har jag aldrig fattat.

När Tarzan flyttade hem igen så skulle Jesper mörda honom. tarzan lät honom hålla på i en vecka sedan sa han ifrån och det riktigt rejält och efter det var Jesper en snäll ponny. Det var precis vad han behövde. Du kunde aldrig låta någon som var osäker leda honom. Då hoppade han upp på din rygg eller bet dig. Man kunde ALDRIG vända ryggen mot honom som främling.

Men mot familjen, (förutom den däär gången han bet mig) så  var han hur snäll som helst. jag löft upp hans framben och la på mina axlar, han sov i min famn i boxen. En dag ville jag åka skidor efter honom och tog på honom det ena och det andra för jag hade ingenting som passade och gjorde ett hemmabygge och krångla på och han bara gick med på det. hade aldrig tidigare haft ett bett i munnen. Strax innan han dog byggde pappa en vagn åt honom som vi var ute och körde med på julafton och det gick hur bra som helst. Han hade aldrig tigigare kört en vagn.  Du kunde göra vad som helst med honom. Han fann sig i ALLT. Han var till och med inne i köket åt åt hårtbröd en gång.

Han var otroligt speciell och kunde vara otroligt elak. Men i mina ögon var han en söt liten envis ponny. jag älskade honom högt och saknar honom otroligt mycket. Min lilla Jepser.





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: