Vecka 6. Detta är veckan då det hände. Fick ett pluss på stickan den 8 Juni 2010. Känslorna var många eftersom att jag fick ett missfall den 1 maj 2010. Jag berättade även för mina föräldrar denna vecka.

Vecka 7. Känslorna var fortfarande många. Illamåendet började krypa fram och kroppen var inte riktigt som den skulle.

Vecka 8. Var in på MVC. Vart inte inskriven. Bara pratade om allt och ingenting.

Vecka 9. Inskrivning på MCV. Lämnade en massa prover som de flesta visade sig vara bra. Men mitt blodtryck var alldeles för lågt. Vilket kändes då jag ofta blir yr.

Vecka 10. Det är sommar och badväder. Berättade för några få människor då jag inte trivdes med att vara rund om magen. Vela inte att folk skulle tro att jag bara ätit lite mer en vanligt. Illamåendet har tagit till mycket och jag har svårt med många dofter och med maten. Eftersom jag har spyfobi så undvek jag mat alldeles för mycket. Värsta doften var hundmat.

Vecka 11. Inget speciellt att tillägga.

Vecka 12. Den magiska siffran. Äntligen dessa 12 veckor. Nu minskade risken för missfall. Men illamåendet vill inte ge med sig och jag blev ofta yr och har huvudvärk som jag aldrig haft problem med tidigare. Gjorde det offentligt för ”ALLA” denna vecka.

Vecka 13.  Fick någonting jag själv kallade ”stjärtskott”. Hela muskeln låste sig i ena skinkan som vid ryggskott. Hade problem att röra mig och satte jag mig så fick jag be om hjälp för att ta mig upp.

Vecka 14. Fortfarande ”stjärtskott”. Och även så kom plötslig huvudvärk som gjorde mig yr så att det svartnade för ögonen. Fick krypa till sängen och vila i ett antal timmar innan det gick över. Huvudvärken blir värre och värre. Illamåendet sitter fortfarande i och jag har svårt att hantera många saker.

Vecka 15. Lyssnat på hjärtat hemma för första gången. En underbar känsla. ”stjärtskottet” börja avta (TACK GODEGUD) Illamåendet sitter fortfarande i men börjar bli bättre. Huvudvärken är värre en värst. Magen har även blivit väl synlig. Ovanligt stor.