1. Folk som tror att de vet allt, leker duktigaoch kan förklara precis hur och varför, men ber man dem att utföra detta eller ställer en följdfråga så står det som idioter och fattar ingenting. ett exempel som handlar om mig själv fast inte inom ridsporten. Jag kan förklara för vem som helst hur du lagar ett xbox som har red ring of death men ber du mig utföra detta, så kan jag inte det. Ställer du en följd fråga så kan jag inte svara. Jag har nämligen inte en aning om hur du gör, Jag har nämligen bara hört detta från min sambo och lagt orden på minnet, men bakom dessa ord finns ingen som helst kunskap. DETTA STÖR MIG OTROLIGT MYCKET!!

2. Skitsnack och läktar experter. Du som sitter där på läkaren och vet bäst och påpekar alla mina fel, vet du hur denna häst är och vad just denne behöver? Har du ridit den eller sett den regelbundet i dess vardag? Har du inte det på knip igen. Okej om jag gör någonting som är upperbart fel så som att slå hästen, bestraffa den för att den stannar när det är uppebart att jag lägger den helt fel på hinder, om jag sitter och sliter och drar eller stör skadar hästen så att det ser riktigt otrevligt ut så visst, då kan du ju muttrna. Tänk innan du öppnar munnen. 

 

3. Mobbning och de där snobbiga.  Det förekommer otroligt mycket mobbing inom denna sport, det är skrämmande och det är inte barnen som är värst, utan det är oftast föräldrarna som är de största mobbarna och de skapar ju verkligen monster. Den där har en häst av vfel ras, den andre har inte på tävlingsplatsen att göra för den inte har märkesutrustning eller matchar färgerna otroligt fult, som ser ner på alla andra m.m. 
Visst jag kan störa mig på att någon matchat riktigt gräsligt men jag ser inte ner på människan för det, jag vet att det bara är jag som är den barnsliga i detta fall och jag skulle absolut inte mobba någon för det. Sen jag jag absolut påpeka detta till vänner, till exempel har jag sagt till Jennie att hon inte kan ha pastell lila på sin islänning, det är ju gräsligt. Men det är sagt med glimten i ögat och jag hoppas och tror inte att hon tar mig på allvar för det finns ingenting allvarligt bakom mina ord sen att jag aldrig någonsin skulle klä min häst i rosa då jag verkligen inte tycker om det på min egen häst är hon helt medveten om. Men om hon vill göra det så tycker jag SJÄLVKLART att hon ska göra det. 
Jag skulle inte heller skaffa mig ett varmblod och ha som ridhäst, inte för att jag på något vis tycker det är fel eller ett dåligt val av häst, utan enbart för att jag inte tycker att det passar just MIG. Som när Moa sa att hon aldrig skulle vilja ha ett fullblod för det är en ras som inte säger henne någonting speciellt, som inte skulle passa henne, inte tar jag illa upp för det fast jag själv har ett fullblod, alla är vi olika och gillar olika hästraser, olika färger och olika smaker, och tur är väl det. 

 

4. Oreda i stallet. Hur det ser ut i andras stall skiter jag fullständigt i så länge inte hästen lider av det. Men där jag har min häst eller där jag arbetar med min häst vill jag ha ordning. Jag vill veta vart sakerna finns, jag vill komma fram och allt ska bara fungera. Förändrar man någonting det så vill jag veta det och när jag ska mocka så vill jag att kärran ska vara tömd av den som använde den innan. Jag vill inte städa efter andra eller göra någon annans jobb. Om pappa hade lånat min/stallets sopkvast eller skottkärra och det inte stod där den skulle när jag behövde den blev jag väldigt sur, jag vill INTE springa omkring och leta efter saker när jag behöver dem, det tar bara en massa tid jag hellre lägger på annat. 

 

Jag har, sedan jag var gravid haft väldigt mycket problem med mina höfter och min svank. Jag har under dessa 3 år vetat att jag behöver uppsöa en naprapat men jag har inte orkar tagit tag i det. Istället har jag hittat omvägar för att få ihop vardagen och sömnen, till exempel kan jag inte ligga ner på golvet, då kommer jag inte upp för det låser sig i svanken. Jag kan inte sova på sidan som jag älskar då det bränner i höften som jag ligger på och jag måste stapla upp kuddar under knäna för att inte få allt för ont. Inser nu hur sjukt det låter och att jag borde ha tagit tag i detta för länge sedan, inte konstigt att jag sover som ett arsel.. 

 

Nej jag tar inte tag i problemet fören jag inser att det påverkar min ridning och att jag inte sitter 100% rakt över hästen och att det i längden kan påverka henne negativt. Typiskt hästmänniska att helt glömma bort sin egen hälsa och fokusera endast på hästen. Men nu måste jag till en naprapat, främst för Sushis skull men också för min egen skull, kanske jag kan sova på sidan igen sen? 

 

Men hua, jag minns sist jag var till en naprapat och det gjorde otroligt ont och jag fick ridförbud i två veckor, det har jag ingen lust med. Den gången fick jag ont efter att Tarzan gjorde sina tvärstop när jag var ute i skogen och red men ignorerade smärtan tills jag på en hoppträning fick hoppa av i farten efter att ha hållt tillbaka tårarna i en timme då det gjorde så ont och efter denna timme gjorde det så pass ont att jag inte kunde andas och jag kunde verkligen inte sitta kvar. Med just den träningen var väldigt rolig att jag inte bara kunde skippa den och det fick jag minsann ångra. 

 

 

Jag blir tokig av denna värk, jag behöver städa och det bums men det gör så frukansvärt ont. Känner paniken komma smygandes och bara det gör mig mig trött och jag vill bara dra täcket över huvudet. Hua vd jag gnäller just nu, men det är en sådan dag idag. 

Idag blev det en ofrivillig rida från ridningen. Igår eftermiddag fick jag nämligen väldigt ont i mina händer, känns typ som träningsvärk och så känner jag mig mycket svagare. När jag vaknade imorse hade det spridit sig från fingertopparna ända upp i nacken. Vette fan vad detta beror på? Kanske överansträngning? 

 

Åkte i alla fall till stallet för att mocka med fick ringa efter Fredrik så han fick fylla vatten åt mig och fylla på vatten åt flickorna i hagen då jag inte kunde lyfta kannorna, knappt greppa, tur jag har mannen som hjälper mig. Kändes som en dålig idé att rida när jag inte ens kan bära en vatten kanna, att mocka var en kamp. 

 

Fick i alla fall pussa lite på min vackra som även nosade lite på lilla Melicia som jag hade med mig idag. Hon sköter sig riktigt bra i stallet, lyssnar väldigt bra för att vara så ung och hon lekte även med Penny som är stallägarens hund, det fungerade alldeles utmärkt. 

 

Tänkte skriva lite mål som jag gärna skulle vilja uppnå under detta år. Jag brukar inte sätta upp mål då jag är sämst på att uppnå dem och skiter i det, i alla fall när det gäller mål för mig, bättre är jag på att jobba för att nå mitt mål med mina djur. 

 

• Sluta leva med att hela tiden förbereda inför morgon dagen och sluta leva men mina tankar i det förflutna. Jag vill leva i nuet, leva för dagen. 
• Jag vågar inte ha som mål att bli helt "frisk" från OCD då detta är väldig krävande och jag vill inte ha för höga krav på mig själv för då kommer jag ge upp, jag har som mål att bli friskare och kunna leva sundare och mer normalt. 
• Få påbörja och avsluta en utredning som förmodligen ska göras, kan ge mig lite svar på en del frågetecken jag haft  och funderat över i en stor del av mitt liv. 
• Bli helt kvitt med min emetofobi, jag har avslutat min KBT behandling på detta område, men kämpar fortfarade dagligen med detta på egen hand, jag är på god väg och mycket stolt över mig själv. 
• Blir kvitt att jag är negativ till så mycket, försöka att finna någonting positivt i någonting som jag annars bara skulle se på negativt. 
• Lära mig att kontrolera mitt kontrollbehov. Det där lät knäppt men jag menar att jag har ett otroligt stort kontrollbehov som jag är mycket dålig på att hantera, hör ihop med min OCD och jag får extrem ångest över att inte ha kontroll. Det kan handla om så enkla saker som att Minellas dagisväska packas rätt eller sängen ska bäddas på ett visst sätt och även tyngre saker som tynger en del. 
• Sätta ner foten. Förr i tiden var jag väldigt rapp i käften, kanske lite för rapp och jag tog verkligen inte skit. Numera har jag blivit en mes som inte vågar säga någonting alls och gärna lägger sådanna saker i andras händer. Jag vill hitta tillbaka till "den gamla" jag fast kanske lite mer nedtonat. Men jag vill vill lära mig att säga nej till fler än Fredrik, till honom har jag inga problem med att säga nej. ;) 

Vaknade och klev upp direkt imorse när klockan ringde, upp och plocka lite här hemma innan det kom hit en mäklare och värderade vårat hem, lite obekvämt att en främmande människa går och inspekterar i mitt. 

 

När han hade åkt och alla hundarna kommit hem igen så åkte jag till stallet för att tillbringa lite tid med Sushi. Andrea var även där och det var trevligt att få lite sällskap. När Andrea gav pojkarna mat så upptäckte hon att deras hage gått sönder och vi tillsammans med Mike så lagade vi den, (Mike laga, vi hållde i en varsin ände och klagade på snön). ;)

 

 

Efter att ha mockat och fixat lite så red vi ut en sväng. Tänka sig att ka fick KLIVA AV och leda henne förbi ett läskigt ställe som vi gått förbi hur många gånger som helst men som tydligen nu blev läskigt när det kommit snö, i övrigt var och väldigt pigg och het. Idag vart det intervaller med all fokus på bjudning. Dagens ridning var allt annat än snygg men huvudet rakt upp i vädret men jag lade formen åt sidan idag och la som sagt fokus helt på bjudningen. Galopperade på stubbåkern på en stor volt och varje gång vi kom upp på "lång sidan" så kände jag hur hela hästen laddade och nästan bubblade över. Riktigt roligt med dessa stunder, även med fjantet då jag fick kliva av. Jag fick lite annat utöver det vanliga att göra och satt mest och log. 

 

Annars då, jag, lelle och Minella åkte till Gävle och handlade mat medans Fredrik lagade Sofias bil. Minella har varit en solstråle och på riktigt bus humör hela dagen, jag bara älskar dessa stunder och hon pratar så mycket att mina öron nästan ramlar av. De som inte träffar henne regelbundet lär ju knappast tro på det då hon inte yttrar ett ord när hon blir blyg. Hon sa bland annat att Lelle heter pisspotta på riktigt, bra Minella, tumme upp till dig!!! 

 

Sedan lagade Fredrik köttfärslimpa, Lelle skalade potatis och morötter, Minella satt vid bordet och ritade och jag satt vid bordet och skrev in en massa saker i min nya almernacka. Mitt minne är nämligen bättre på att minnas helt onödiga saker, så som vilket datum jag fikade på ett café för 10 år sedan men istället glömmer jag vart jag lagt mitt körkort och bankomatkort som jag en månad senare hittar i kylskåpet!?! Hur är det möjligt? Jag är sämst på att minnas viktiga tider till möten och liknande men minns väldigt många saker i mitt förflutna med datum och klockslag. Skönt att få ner allt viktigt och lite till på papper, dels blir det lugnare i min redan stressade hjärna och dels för att jag samlar på mig en del saker som jag anser är bra att minnas... 

 

Nu babblar jag bara mest strunt och avrundar helt enkelt innan nu somnar. Ska alldeles strax titta ikapp på paradise hotel och äta choklad, chips pch cheddar ditt. Jag har ju redan gått upp två kilo de senaste dagarna så varför inte.. 

 

På återseénde. 

 

 

Hualigen så dåligt jag mår idag. Somnade med huvudvärk igår och vaknade med huvudvärk idag, sov till 11:00 och drack en kopp kaffe och åkte direkt till stallet. Fixade i ordning allt där och inväntade alla de andra så red vi alla ut. Tur vi näst intill bara skrittade då jag var så sjukt trött och hade huvudvärk som bara blev värre och värre, Sushi var också ganska otaggad, troligvis då jag var det och hon påverkas otroligt mycket av min energi. 

 

När jag kom hem klättrade jag i mina pyjamasbyxor och sov ett par timmar till, vaknade när Lelle kom och hämtade sina hundar och så snodde han Margit då hon så gärna ville följa med och sedan somnade jag om igen. Fredrik och Minella var hemma hos Fredriks morbror och lekte och det var skönt att få vara hemma själv. Vaknade typ 19:00 och drack ännu en kopp kaffe och de kändes som att huvudet skulle explodera. Fredrik och Minella hämtade upp mig så åt vi mat hos mamma och pappa, jag orkade inte ens klättra ur mina pyjamasbyxor och jag har inte ens orkat göra min "dagliga städning" idag, då jävlar är jag seg. 

 

Imorgon har jag utsläpp och jag hoppas denna huvudvärk har släppt till dess annars kommer jag aldrig komma upp. Ska även rida och mysa med min älskade. Igår röck jag hennes man och den vart väldigt kort. Tycker enegtligen att det är finast med lång man men Sushi har så otroligt mycket man och en virvel mitt på som gör att allt står åt olika håll och kanter och går inte att få på samma sida. Lättare då med kort så det ör meningen att den får vara lite ruffsig och åt alla håll och kanter.

 

Trevlig dag i uppsala idag med Fredriks familj och svärmor bjöd på mat, tack för det Marianne. 

Synd att jag mådde mindre bra då jag känner mig febrig och har väldigt ont i mina öron, dessutom något "förvirrad". När jag skulle ta fram kläder så la jag fram tre par trosor och när någon pratade med mig så härde jag ingenting utan satt i min egen lilla värld. 

 

Mamma och Lelle åkte och vaccinerade mina och deras vovvar då jag inte hann för vi skulle till stan och det var uppskattat. I stallet lunchade jag alla och gjorde iordning i stallet, mer hann jag inte. Vart väldigt ledsen när jag  gick på stan och mamma ringde och hon och pappa körde Sushi idag igen och det gick inte lika bra. Jag fattar inte, igår gick det alldeles utmärkt och det fanns inte ett tecken på att hon skulle tappa någon balans och idag tappade hon balansen direkt. HUUU!! Tur att älskade Sushi är så otroligt cool och stressar inte upp sig för fem öre. Snälla någon där ute som har haft liknande problem och vet vad det kan vara? 

 

I bilen hem vart jag bara sur för jag såg en del saker och jag fattar inte på vissa. Jag förstår verkligen inte. 

 

Stannade i alla fall självklart hos Sushi på vägen hem fast det var sent och pussade lite på henne och mocka ur de hon hunnit göra ifrån sig så hon får sova i en så ren box som möjligt. När de stod hemma mockade jag alltid när jag nattade dem innan jag gick och la mig då jag tycker det är de minsa jag kan göra för dem då de gör så otroligt mycket för mig. 

 

Sen hämta Märta och åka hem, nu ska jag hoppa i säng med min tröga hjärna och hoppas på att jag mår bättre imorgon och inte är så förvirrad. Imorgon blir det stallet som alltid och finna ro tillsammans med min fina röda.

 

Åkte till Tierp för att prata med försäkringskassan men de var "sjuka" och så skulle jag hämta mina mediciner på apoteket men de hade inte dem hemma och inte på andra apoteket heller. Med andra ord får jag 1: Äta mina gamla av ett annat fabrikat och få så ont i magen att jag spyr, eller 2: Vara utan och må sjukt dåligt. Som att välja mellan magsjuka och sharlakansfeber.... 

 

Fick i alla fall stallet mockat, massa sopor kastade, köpt cornkross, spån och ett spänne till Sushis täckte då det gamla gått sönder. Handlade även lite mat och när jag kom hem blev som sagt jag och Minella utelåsta så Fredrik och pappa fick komma med nyckel. 

 

Nu lagar Fredrik, Minella och Lelle mat medans jag letat upp lite gamla bilder på Minella (hästen Minella) och skickat till hennes nuvarande ägare. Tänkt att hon blir 28 år gammal snart, denna vackra häst har verkligen åldrats med värdighet. Fick lite bilder på henne här om dagen som var hur fina som helst. Kommer inte lägga upp fören jag skriver "Mina hästar genom tiderna, Minella". 

 

Har även fått lite bilder från Lisa på mig och Sushi från igår och det var väldigt snällt. Nyttigt att få se bilder eller filmer när man rider så man kan se sina problem och brister. På bilderna såg jag att jag måste skjuta upp ryggen så jag ser ut som jar har världens puckelrygg men jag vet inte vart jag ska göra av min "kropp" när jag hoppar då jag är så otroligt lång och inte vill lägga massa vikt i hennes framdel över hindret. Någon som har några bra tips på hur jag kan rida på bästa sätt men en väldigt lång kropp? 

 

Efter maten ska jag tillbaka till stallet  då jag har insläpp och jag ska även tömköra Sushi så hon får sträcka ut musklerna sen igår men utan min vikt på ryggen. 

 

På återseénde. 

Förändring kommer ske, jag vet bara inte vilken väg jag ska gå. 

Min plan med att storstäda idag gick åt pipan pågrund av privata omständigheter. Var var i stallet på förmiddagen och pussade lite på min häst som idag fick vila lite och hämta sig efter veckans jobb. 

 

På kvällen åt jag och Minella mat hemma hos mamma och pappa där även Lelle befann sig. Skönt att ha min lilla familj samlad när jag mår dåligt, där känner jag mig älskad. Hjälpte även min mår med att skriva ner en sak på datan och hon är ju så petig och jag stavar och skriver som ett arsel så det tog ju sin lilla tid. 

 

Som ni alla säkert ser så har jag problem med stavning och formulering, jag byter även plats på bokstäver och kan få till helt andra ord än vad som står när jag läser. Så när jag läser en bok måste jag läsa varje mening två gånger för att få in den rätt. Jag har alltid tyckt att det är väldigt synd att jag stavar så dåligt då jag älskar att få ner mina idéer och berättelser på papper, jag älskar att skriva långa noveller och jag är bra på att komma på historier. 

 

Nu ikväll skenade mina tankar iväg på annat håll och jag har ingen som helst ro i kroppen. Jag målade vardagsrumsbordet för typ 10:e gången och så hängde jag all tvätt. Att jag har fått måla bordet så många gåner beror blandannat på att min kära dotter har ritat på det ett antal gånger och numera ligger pennorna hägt upp så får hon be om dem när hon vill rita så jag får lite bättre koll vad hon rita på, min älskade lilla snorunge. 

 

Just nu ligger hon bredvid min i sängen och sussar sött. Jag vill inte sova ensam inatt och därför fick hon sova i min säng inatt så jag finner lite inre frid. Har även Margit, Märta och Mira hemma och kramas med, och som dom kramas när de ser att jag mår dåligt. De är hela tiden nära mig och jag älskar det. Jag älskar mina små djur otroligt mycket. Självklart älskar jag även Minella också. ;) Konstigt vore det ju annars. 

 

Min plan med att storstäda idag gick åt pipan pågrund av privata omständigheter. Var var i stallet på förmiddagen och pussade lite på min häst som idag fick vila lite och hämta sig efter veckans jobb. 

 

På kvällen åt jag och Minella mat hemma hos mamma och pappa där även Lelle befann sig. Skönt att ha min lilla familj samlad när jag mår dåligt, där känner jag mig älskad. Hjälpte även min mår med att skriva ner en sak på datan och hon är ju så petig och jag stavar och skriver som ett arsel så det tog ju sin lilla tid. 

 

Som ni alla säkert ser så har jag problem med stavning och formulering, jag byter även plats på bokstäver och kan få till helt andra ord än vad som står när jag läser. Så när jag läser en bok måste jag läsa varje mening två gånger för att få in den rätt. Jag har alltid tyckt att det är väldigt synd att jag stavar så dåligt då jag älskar att få ner mina idéer och berättelser på papper, jag älskar att skriva långa noveller och jag är bra på att komma på historier. 

 

Nu ikväll skenade mina tankar iväg på annat håll och jag har ingen som helst ro i kroppen. Jag målade vardagsrumsbordet för typ 10:e gången och så hängde jag all tvätt. Att jag har fått måla bordet så många gåner beror blandannat på att min kära dotter har ritat på det ett antal gånger och numera ligger pennorna hägt upp så får hon be om dem när hon vill rita så jag får lite bättre koll vad hon rita på, min älskade lilla snorunge. 

 

Just nu ligger hon bredvid min i sängen och sussar sött. Jag vill inte sova ensam inatt och därför fick hon sova i min säng inatt så jag finner lite inre frid. Har även Margit, Märta och Mira hemma och kramas med, och som dom kramas när de ser att jag mår dåligt. De är hela tiden nära mig och jag älskar det. Jag älskar mina små djur otroligt mycket. Självklart älskar jag även Minella också. ;) Konstigt vore det ju annars. 

 

Idag åkte jag till stallet när jag vaknade och red ut med Andrea, det var trevligt. Sen hann jag hem och hälsa på min kära dotter lite innan hon for iväg till stan med sin far och farmor. När de var borta sökte jag lite jobb och när de kom hem igen så fick jag hjälp att flytta soffan för att komma åt elementen så jag kunde ta bort kopan och dammsuga bakom. Har så ont i ryggen så orkade inte flytta monster soffan själv. Sved som fan i ögonen då jag har haft i på tok för mycket cintron kulor i dammsugaren.  Sen har jag även klippt av fransarna på mina mattor här hemma så nu slipper jag ångesten över fransiga fransar på mina nuvarande mattor. 

 

Det är typ de ända vettiga jag har gjort idag, förutom min dagliga städning då vill säga. Åkte med Minella till mamma och pappa för lite mat i magen då jag inte orkade laga mat själv och Fredrik har farit iväg till Emil för att leka ungdom ikväll. Märta sover hos Lelle för att underhålla valpen då de har blivit bästa vänner så i sängen blir det bara jag, Margit och Mira och kanske Fredrik då om han ramlar in lite senare. 

 

Imorgon står storstädning på schemat och sedan tar jag fan julledigt från min OCD!! Går det? ;) 

Kanske kan komma ikapp med min hygien då, jag har inte orkat duschat och luktar ogott, tur jag bara sover med hundrna som inte bryr sig. ;) 

 

 

2013 har varit en tumult år. Jag har fått uppleva solsken och mörka hål. Mitt mående störtade mot bottet i januari förra året och jag har kämpar varje dag för att komma upp. Jag inser nu att det har gått ett helt år och jag mår fortfarande dåligt. I och med denna dipp har en hel del av det förflutna kommit tillbaka till ytan och jag har tänkt om kring gamla relationer och gammal vänskap. 

 

Större delen av detta år har jag tillbringat med min familj, jag har inte riktigt haft orken för att orka umgås med vänner och min relation till många människor som jag tycker om har fått tagit stryk, mycket tråkigt men jag antar att de relationer som är äkta kan komma tillbaka till det det en gång var. 

 

Jag har börjat gå i terapi mot min emetofobi som nu är avslutad. Jag får arbeta varje sag och varje sekund med detta även om jag inte längre går i terapi och det kommer nog ta ett tag att bryta gamla vanor och få min kropp att inse att spyor inte är förenad  med livsfara och renan döden. 

 

Just nu har jag jullov från terapi men efter nyår kommer jag att börja igen och då ta tag i min OCD. Det kommer bli en tuff match och jag hoppas att jag är redo för detta. 

 

Solskenet detta år är utan tvekan att Sushi har kommit hem igen. Jag har inte varit min själv sedan den dagen hästarna flyttade ifrån mig och jag känner mig verkligen hemma och lycklig över att jag har återupptagit detta. Jag får komma ut och se andra människor, jag får syssla med det jag älskar allra mest och jag får varje dag krama om den jag älskar av hela mitt hjärta. Jag har ångrat mig så mycket att jag sålde denna tjej och jag är så glad att jag har fått denna möjlighet att få rå om denna älskade häst under ett år samtidigt som jag mår enormt dåligt över att veta att detta inte är föralltid. Jag tröstar mig med att hennes ägare Jenny är en fantastisk person som tar väl hand om henne och älskar henne, hon hade inte kunnat haft det bättre. 

 

Jag har med andra ord haft en ganska jobbigt år men har fått otroligt mycket hjälp av Sushi att sakta men säkert komma upp för stegen igen. Det tar emot väldigt mycket att publicera detta inlägg då jag har svårt för att prata om detta och det känns som att jag blottar hela mig men nu är det sagt och jag hoppas att det ska kännas som att en sten försvinner inom mig. 

 

God jul och gott nytt år.