2013 har varit en tumult år. Jag har fått uppleva solsken och mörka hål. Mitt mående störtade mot bottet i januari förra året och jag har kämpar varje dag för att komma upp. Jag inser nu att det har gått ett helt år och jag mår fortfarande dåligt. I och med denna dipp har en hel del av det förflutna kommit tillbaka till ytan och jag har tänkt om kring gamla relationer och gammal vänskap. 

 

Större delen av detta år har jag tillbringat med min familj, jag har inte riktigt haft orken för att orka umgås med vänner och min relation till många människor som jag tycker om har fått tagit stryk, mycket tråkigt men jag antar att de relationer som är äkta kan komma tillbaka till det det en gång var. 

 

Jag har börjat gå i terapi mot min emetofobi som nu är avslutad. Jag får arbeta varje sag och varje sekund med detta även om jag inte längre går i terapi och det kommer nog ta ett tag att bryta gamla vanor och få min kropp att inse att spyor inte är förenad  med livsfara och renan döden. 

 

Just nu har jag jullov från terapi men efter nyår kommer jag att börja igen och då ta tag i min OCD. Det kommer bli en tuff match och jag hoppas att jag är redo för detta. 

 

Solskenet detta år är utan tvekan att Sushi har kommit hem igen. Jag har inte varit min själv sedan den dagen hästarna flyttade ifrån mig och jag känner mig verkligen hemma och lycklig över att jag har återupptagit detta. Jag får komma ut och se andra människor, jag får syssla med det jag älskar allra mest och jag får varje dag krama om den jag älskar av hela mitt hjärta. Jag har ångrat mig så mycket att jag sålde denna tjej och jag är så glad att jag har fått denna möjlighet att få rå om denna älskade häst under ett år samtidigt som jag mår enormt dåligt över att veta att detta inte är föralltid. Jag tröstar mig med att hennes ägare Jenny är en fantastisk person som tar väl hand om henne och älskar henne, hon hade inte kunnat haft det bättre. 

 

Jag har med andra ord haft en ganska jobbigt år men har fått otroligt mycket hjälp av Sushi att sakta men säkert komma upp för stegen igen. Det tar emot väldigt mycket att publicera detta inlägg då jag har svårt för att prata om detta och det känns som att jag blottar hela mig men nu är det sagt och jag hoppas att det ska kännas som att en sten försvinner inom mig. 

 

God jul och gott nytt år.