6 år tillsammans med min Fredrik idag, 5 år förlovade.  Under dessa år har vi gått igenom både blod, svett och tårar. De första året var en kamp och många gav vårat förhållande max 6 månader, tji fick dom, för här står vi ännu tillsammans 6 år senare. Vi har tagit oss över höga berg och ljupa vatten och vi har kommit ur det starkare än någonsin. Tillsammans har vi skapat mycket., först ett hem för bara oss två, sen kom Olga in i bilden och sen Margit och Märta  och vips hade vi lägenhet och djur att ta hand om. Tillsammans lärde vi oss att leva som vuxna och ansvaret som kom där till. Nästa steg blev ett barn och vilket vackert barn vi fick, vår älskade Minella som fyller 3 år om 3 veckor, våran stolthet och de bästa vi gjort. Sedan till kom även Mira och här nu nyligen Sushi. Vi har flyttat 3 gånger tillsammans och just nu bor vi i Mehedeby med alla våra djur men drömmer om det där huset ute på landet men vita knutar och stall på gården. 

 

Ja, tillsammans gick vi från att vara två vilsna tonåringar till att bli två vuxna människor som skapat en liten familj, vår familj. 

 

Du är bra du Fredrik, vi är bra. <3 

 

Älskade underbara Fredrik, du vet väl att det är alla hjärtans dag snart? Är du inte rädd om din flickväns huvud? Jag skulle så gärna vilja ha den där JW hjälmen. Om det inte passar så går ett frisör besök, manikyr, pedikyr och massage också bra. Jag menar, vi har ju inte "firat" alla hjärtans dag förut förutom första året som jag inte vill minnas av då det var otroligt pinsamt, för mig!! Vi kanske kan köpa ikapp? ;) 

 

Tarzan min Tarzan. Hur ska man kunna beskriva denna ponny utan att det blir en hel bok? Jag var 11år och vi letade efter en snäll ponny till mig. Hade tittat runt en del och misslyckats. Sedan satt mamma en dag och letade upp fem stycken hästar som lät intressant och vi började med att åka och kolla på den som lät sämst, denna häst var Tarzan och vi åkte aldrig och kollade på de "bättre" hästarna.
Första gången jag såg honom var min tanke "vilken boll" Han var otroligt mobbad i hagen och när han väl kom in såg han väldigt surmulen ut.

Ägaren var inte så intresserad av att berätta om honom och när jag gick in till honom så bet han där fram och sparkade där bak, ägaren hade visst glömt nämna att han hatade barn. Hur man nu kan glömma det när han står uppstallad på en ridskola och alla ungar var livrädda för honom då han var otroligt elak. När mamma gick in till honom stod han som ett ljus och redan där hade mamma bestämt sig. Hon såg honom som en utmaning, en häst hon ville "rädda" från eländigt som vi vill med alla hästar. Att provrida honom gick okej och vi valde att köpa honom.

Att köra hem honom var en mardröm, han sparkade sönder transporten totalt och när vi stannade för att äta mat fick jag äta min mat i transporten och samtidigt försöka lugna ner honom. I början kunde jag aldrig hantera honom själv, så fort mamma gick utom synhåll så atackerade han mig.
Efter mycket blod, svett och tårar så lärde vi känna varandra och fick ett förtroende för varandra som jag sällan skådat. Han kände mig innefrån och ut och jag kände honom från öron till hov, jag kunde till och med se i hans ögon om han var kissnödig.

Jag kämpade med honom på tävlingarna och det gick sällan bra. Fick till och med frågan: Varför byter du inte häst? Jag hade även en till häst som en kompis red som var hur duktig som helst men jag ville inte byta. Jag ville att det skulle kännas som att jag gjort någonting jävligt bra den dagen det faktiskt gick bra.
Att rida ut honom var hemskt, kunde ta en timme att lämna gården och red jag bort från gården kunde det ta 2 timmar och på vägen hem gick samma sträcka på 10 minuter, då var det bara att hålla i sig.
Efter många tårar vart det bestämt när jag var 15 år att vi skulle sälja honom. Jag hade vid denna tid växt ur honom och haft både honom och storhäst i ett år men nu ar jag alldeles för lång. Jag ville inte avsluta min ponny tid så tidigt och jag ville inte sälja min vän.

Men han var inte borta länge. Så småningom så reds han sönder hos sin ägare och bad oss följa med när han skulle på hältutredning och där visade det sig att han var helt trasig och skulle stå och vila i 1 år och promenadridas under denna tid. Eftersom han stod inackoderad så kostade han massor av pengar för dem till ingen nytta så vi erbjöd oss att ta hem honom under denna tid och det ville de gärna. Jag har aldrig varit så lycklig, jag låg och solade på hans rygg i hagen och halvslumrade och han gjorde allt jag sa och var verkligen inte sig själv. Men när han insåg att han skulle vara kvar hos oss vart han så småning om sitt gamla vanliga jag. Envis, stark, bufflig, jobbig, speciell och allt var han var. Det går inte att beskriva honom. Han var den mest underbara, hemska, snällaste, elakaste häst jag någonsin träffat på.

När året gått frågade ägarna om vi ville köpa tillbaka till honom och svaret blev JA, vilken lycka. Han skulle aldrig säljas igen utan leva och dö i min ägo, vilket han också gjorde. Eftersom jag även hade Sushi under denna tid och köpte även Erland så hann jag inte riktigt med och då var det faktiskt Fredrik som red honom och till och med tävlade honom. Jävla häst att sköta sig med honom som han aldrig gjorde med mig.

Om Tarzan kom lös i stallet på natten ska ni inte tro att han åt upp maten, nej han smulade ner den och spred den över hela stallet. han rev ner allt som fanns att rivas ner, grepar, radio, rosetter, ALLT. öppna boxdörrar gjorde han också. När man byggde om kom han på ett nytt sätt. I vårat sommarstall sparkade han bort bjälken så dörren blev för kort för han ville komma ut.

En dag kom han inte i hagen. Det visade sig att han skadat sig så fruktansvärt i hagen och det inte gick att rädda honom, eller jo de hade kanske kunnat blivit bra efter 1 års boxvila men det var ingen alternativ eftersom Tarzan rev stallet om man tog en timmes sovmorgon. Vi valde då att han fick somna in, det jobbigaste beslut jag någonsin tagit.

Tarzan var min bästa vän, mannen med stort M, min kärlek, mitt allt. Jag kommer aldrig glömma dig och du har lärt mig så mycket. Jag skulle kunna skriva 100 olika roliga minnen med dig och lika många "jag hatar dig" minnen. Jag saknar dig min Tarzan, min man.

 

Herregud i min skapare så dålig jag varit igår. Fick så fruktansvärt ont i magen och halsen att jag började spy, svällde i halsen och fick svårt att andas. Fick till slut ringa hem Fredrik då jag trodde jag skulle behöva åka in till sjukhuset och jag kan ju inte lämna Minella själv hemma om det nu skulle bli så. Men till slut lyckades jag i alla fall somna och imorse när jag vaknade så var det lite bättre. Självklart var jag tvungen att dricka min morgon kaffe och det kanske inte var mitt smartaste drag.

 

Ridningen idag gick i alla fall bra. Mycket blandad ridning idag ute i skogen. Galoppera långt, långt i morvind. Lite mer krävande trav typ dressyr trav som Sushi tyckte var mindre populärt då man ska syssla med sådant på den tråkiga banan och inte uppe i skogen. Vi klättrade upp och ner för backarna på stigarna i skogen, vi galoppade lite mer samlat på vägen hem på det stället hon fick galoppera på sist och det var också jobbigt enligt damen då hon ville ge sig iväg och ville då istället inte gå framåt alls för att jag inte lät henne få sin vilja igenom. Väntade ut henne och sedan fick jag som jag ville och hon avslutades mjuk och fin. Så det vart kondition, styrka och disiplin idag. Riktigt nöjd faktiskt och riktigt skönt att komma ut i skogen och det hände någonting hela tiden och det trivs Sushi med.

 

Väl tillbaka ville jag inte hoppa av då jag frös så om fötterna och det gör ju så ont då när fötterna slår i marken. Men när jag väl kom av på mitt eget lilla tant sätt så fick Sushi mat och blev kramad lite innan hon fick komma ut i hagen igen.

 

Sen hem och plocka i ordning lite och få lite mat i magen och sedan gnälla lite för det gör så förbaskat ont direkt när jag ätit men när det lugnat sig så åkte vi hem till min älskade mor och far. Jag känner mig hel igen. Äntligen är min trygghet, min mur mitt allt hemma. Dessutom blev jag av med Milli så då kanske det går att sova inatt, det har inte varit så lätt då flickorna leker hela tiden och hittar på massa satyg tillsammans. Även skönt att ha dem hemma igen så jag kan få lite hjälp av min mor med jobbiga saker.  Ni ställer alltid upp för mig, för oss i alla väder. Vi älskar er hela familjen Götland/Hansen.

 

Nu ber jag till gudarna att magen håller sig lugn ikväll då jag alldeles strax ska ta mördar medicinerna.

Godnatt.

 

ps. Jag har pysslat lite idag. Halsbandet är till Mira och hjärtat ska sitta över min och Fredriks säng med någon fin text på.

 

 

Jag tror inte huvudingridiensen för att få ett förhållande att fungera är förelskelsen. Jag tror att huvudingridiensen är att man kan acceptera eller lära sig att leva med de mindre charmiga sidorna. Även om kärleken är så stor så det skulle räcka till ett helt fotbollslag så räcker inte det. Även om hallon är jätte gott kan du inte ersätta blåbären med hallon i en blåbärs muffins. Sen är självklart förelskelsen en mycket viktig del, utan den kan det inte heller fungera.

 

Även om Fredrik kan reta gallfeber på mig och jag ganska så ofta muttrar hejvilt så har jag ändå lärt mig att leva med de mindre charmiga sidorna, annars skulle vi ju inte kunnat leva ihop som vi gjort de senaste åren. Fredrik har på samma sätt som mig lärt sig att leva med mina mindre charmiga sidor. Som till exempel, att jag är helt oduglig när det kommer till matlagning, och mitt extremt pedanta sätt att städa vårat hem. Att städa är min grej och att laga mat är hans grej. Där möter vi varandra mycket väl och trivs i våra roller även om det ibland blir munhugg men dock händer det mycket sällan.

 

Jag är det negativa av oss två och han den positiva, även där möter vi varandra på mitten ganska väl. Vi är så olika med ändä så lika. Vi vet hur den andre tänker och fungerar. På något galet sätt blev det vi. Fredrik glöm aldrig att jag älskar dig,

 

 

 

Läste ett inlägg på familjeliv där folk berättade om fina saker en partner gjort för en och kan inte annat än le åt åt Fredriks alla fina saker han gjort för mig. Alla gånger jag får sova på morgonen, Han lagar mat VARJE dag åt mig, han maserar mig när jag ber om det, han hjälper till mycket med allt, Han rastar hundarna verje kväll och morgon om vi både är vakna vill säga, blombudet han skickade till mig när jag var sur, tar hand om mig när jag mår dåligt, står ut med mig mina dåliga dagar, tar av mig byxorna när dem sitter för tajt över fötterna, Går med på mina alla tokiga idéer, står ut med mitt petaniska betéende och hjälper mig och jag ber om det, får alltid välja film både hemma och på bio.

 

Listan skulle kunna göras lång. Detta är det mest vardagliga. Min karl är verkligen ett kap. <3

 

Jag och Fredrik planerade att åka till Uppsala och äta god mat tillsammans. Efter att ha lämnat Minella hos mina föräldrar gick vi till tåget och medans vi väntade skulle jag betala och upptäckte så klart att dem ändrat hela grejen och jag gillar inte förändringar alltid och princip kvinnan i mig tittade fram. Det blir dyrare för oss att åka tåg en bil och det är ju galet. Sagt och gjort vi klampade hem på min begäran precis när tåget kom. Fredrik tyckte att han fick sig en onödig promenad.

 

Vi tog istället bilen till gävle och skulle äta ännu godare mat men där var det vänte tid och det gick bara dåliga filmer på bion så vi gick någon annanstans och käkade, köpte chips, hämtade hundarna hos Lelle som egentligen skulle sova där, drack kaffe med honom och sen drog vi hem och kollade på OC.

 

Med andra ord gjorde vi allt som vi inte hade tänkt oss och det är som vanligt i familjen Götland/Hansen. Men vi hade en trevlig kväll tillsammans och det är ju huvudsaken. 5 år tillsammans, 4 år förlovade och snart fyller vår dotter 2 år. Det är magiskt och helt otroligt. Jag älskar dig Fredrik och tack för det fina halsbandet jag fick av dig också. <3

 

Ett inlägg till min äldksde sambo. Du finns alltid där när jag behöver dig. Du ställer alltid upp och du fångar upp mig när jag faller. Du står alltid där beredd. Det finns saker som ingen annan man någonsin kunnat ge mig som du kan. Trygghet, ömhet och så stor kärlek. Jag skulle kunna säga tusen bra saker om dig men som jag behåller för mig själv. Istället säger jag att det finns ingen vackrare pappa än Fredrik. Att se honom tillsammans med vår dotter är som att få hjärtat kokat i ren lycka. Fredrik Hansen är en fantastik pappa till vår fantastiska dotter. Det finns ingenting som skulle kunna komma dem emellan. Jag är stolt att jag fick barn med just denna man, för som sagt, det finns ingen bättre pappa (Förutom min egen då:P)