Så snabbt allt kan gå. Från trygghet och lugn till ett slagfält. Varfär lär man sig aldrig? Men ska jag vara ärlig så gör det inte ont. Känner bara tomhet och ingenting mer. Är inte ens förvånad. Antar att smärtan kommer senare, Som en bomb. Vet seriöst inte vad jag ska göra? ska jag verkligen behöva stå ut med detta? Jadu, Jag vet inte alls om jag ska vara ärligt? Finns så mycket mer att tänka på nu. Någonting så mycket viktigare.