Jag skakar, jag har hjärtklapping, jag fryser och jag är jävligt stolt. Fredrik mår dåligt och jag är fortfarande hemma, fredrik mår dåligt har jag varken gråter eller har flytt. Det jag så länge har gått och varit livrädd för har nu hänt och jag är fortfarande hemma. Jag vil inte vara hemma jag vill ålka här och nu direkt i t-shirt och trosor men jag är fortfarande hemma. Jag är hemma för at jag inte ka upp mitt sovande barn fly ifrån min dotter, jag är hemma för att jag inte kan slita upp mitt sovande barn och fly med henne.

Ni vet inte hur det känns hur det är att vara emetofob så ni vet inte hur rädd jag är, ni kan inte förstå min hjärtklappning och ni kan inte förstå min panik och rädsla. Ni kan inte förstå hur stolt jag känner mig över att fortfarande vara hemma, vara 50 cm ifrån Fredrik nu. Detta är otroligt stort för mig och jag förtjänar fan ALLT godis i hela världen.

Godnatt, jag älskar min dotter. <3