Oj denna var svår. "ett ögonblick" kan ju tolkas på många olika sätt och det finns ju så många ögonblick att jag inte kan välja ju.

När Minella föddes.
När jag fick reda på att jag var gravid.
När Märta föddes.
När tarzan flyttade hem igen.
När Minella sa "mamma" första gången.
När Minella log första gången.

Ja vad ska man välja då. tar nog när Tarzan kom hem igen.

Jag sålde som sagt honom när han vart för liten men han vart haöt och vi erbjöd oss att ta hem honom på konvalicent eller hur det stavas.

När han kom hem var han inte den här kaxiga vanliga Tarzan. Jag fick göra vad jag ville för honom utan att han böev sur. Jag låg och sov på honom i hagen, han släpade inte omkull mig och han bråkade inte i huvudtaget. Han satte inte ens Jesper på plats när han flög på honom. Lite som att han sa "Ni får göra vad ni vill, jag ska vara så snäll och göra allt ni vill bara jag får stanna"

Men när han varit hos oss i en månad och jag skulle hoppa upp på honom i hagen sa han NEJ och jagade ut mig med buller och bång. Då vart jag glad, då var han den "vanliga" Tarzan igen och kände sig hemma och visste att han skulle få stanna. Älskade underbara ponny.

Senare fick vi erbjudandet att köpa honom tillbaka och vi vart överlyckliga och sa självklart ja. Han levde hemma med oss till sin sista dag så han skadade sig illa och fick somna in. Jag saknar honom och är glad att jag fick ha honom till hans sista andetag.

Det vart många ögonblick i ett där men jag kan inte skriva det på någonting annat sätt.