med ett krossat hjärta går jag och lägger mig. Ingen Märta som kryper ner under armen. Ingen Märta som ligger tött intill mig hela natten. Märta ligger inne på Ulltuna och hon har inga bra odds till att överleva. Jag finner inga ord till hur jag känner. Märta måste överleva.

 

Jag älskar ALLA mina hundar LIKA mycket men jag och ingen annan kan neka till att jag har en speciell relation till Märta. Vi står varandra väldigt nära varandra. Det är bara Märtas hund och det är mig hon tyr sig till här hemma. Är Fredrik ute med dem andra stannar Märta inne med mig. Som sagt, vi har en mycket speciell relation.

 

Det som stör mig allra mest med denna lilla skit är hennes damp utbrott (hon skäller när någon kommer) När Fredrik kommer hem 06:00 på morgonen och väcker Minella. men de senaste dagarna har hon inte ens lämnat sängen. Jag har aldrig förr velat att hon ska skälla men nu skulle jag ge mycket pengar för att hon skulle göra det.

 

Försvinner Märta kommer jag aldrig att bli hel igen. Hur ska jag överleva utan henne i allt detta? Hur ska jag orka kliva upp och inte bara dra täcket över huvudet?

 

Nej skriver jag mer ikväll så kommer jag bryta ihop. Jag går och lägger mig.

Godnatt.

 

Liten Märta bebis.

 

Ännu mindre nyfödd Märta bebis. Där vägde hon 135g och hennes

syster 109g. Då var hon inte stor inte.