Historien om Märta.
Egentligen ska du vara död, det var det som var ditt öde. Men du var starkt och vi gjorde allt för att hålla dig kvar, och här är du nu, i liv inte fullt frisk men i liv. När du vart sjuk isolerade du och jag oss i en egen liten bubbla. För dig existerade bara jag och jag la ner all min energi på dig. Din sjukdom har fört oss så nära varandra och jag släpper dig inte, jag tänker inte förlora dig.
Lilla Märta vart mer och mer hängig och ville inte äta. Jag ville åka in med henne men efter lite prat med min mamma valde vi att ge det natten. på morgonen var du fortfarande hängig så du fick åka med min till jobbet. Mamma rinde Exell och vi fick en tid. Men du vart mer och mer borta så jag valde att åka hem från jobbet och in med dig. Tur var det, när vi kom in visade det sig att du var riktigt sjuk. Du hade fått njursvikt och hade inte många timmar kvar om vi inte la in dig omgående. Hämtade Sambo och barn och i full fart åkte vi in till Ultuna där dem sa till mig att chanserna att hålal dig i liv inte var stora. Dem misstänkte att du hade Addison. På natten pendlade du mellan liv och död. På morgonen var det lite mer stabilt och de hade tagit massor av prover på dig och det visade sig att det inte var Addison, TUR. Men de ville ta rönkk en bilder på dig och titta på dina njurar och till allas förskräckelse upptäcker de att du väntade valpar. De frågade mig och jag visste vem pappan var och i ren panik svarade jag nej. Men jag ljög. Klart jag visste vem pappan var, den ända hanen du träffat, Malte. Och som om allt inte var tillräckligt kaos så råkar malte vara din egen far.
Jag ville omgående ge henne en abortspruta men det var inte en möjlighet då en sådan spruta är farlig för någon som har problem med njurarna och de visste inte om du skulle överleva en förlossning. Vad väljer man?
Dina värden vart mer stabila och du fick komma hem även om du fortfarande var mycket sjuk och jag fick varannan dag åka med dig till Exell för blodprov och ultraljud. Blodproven var allt annat än bra och vi fann tre små valpar i dig. Men Eftersom att du var så sjuk och gått ner så mycket i vikt. 30% av din startvikt så överlevde inte dessa valpar och får man säga lycka vid en sådan hemsk sak? jag gör det för vi slapp ge henne en spruta och hon behövde ej genomgå en förlossning.
Under denna tid åkte vi in varannan vecka och nästa gång vi var in visade sig att du hade fått en inflamation i livmodern, inte kunde de behandla dig pågrund av din sjukdom satt åter igen fick vi vänta, vänta och se.
Nästa gång vi var in var inflamationen borta, en sak ur världen, en chans till överlevnad. Men dina värden ändrar sig allt för sakta.
Nutid: 3 månader har gått. Märta åker in varannan månad för att ta blodprov. Hon är fortfarade inte frisk men mycket bättre. Ett av hennes världen som får vara max 25 livver nu på 27 och hon var uppe på 177. En viss skillnad. Efter att ha matvägrat och varit otroligt mager är nu Märta åter igen på 2 kg sträcket, 100 g krav till sin startvikt. Hon skäller igen och får sina utbrott hon har dessutom tagit sig ut från sin bubbla och kan numera sitta i knät på Fredrik igen.
Vi vet inte varför Märta har blivit så sjuk. Vi misstänker att Minella har tappat russnin som Märta har stoppat i sig. Tydligen är det livsfarligt för hundar, det hade vi inte en aning om. Satt russin är strängt förbjudet här hemma numera.
Tänk vad mycket lite kärlek kan göra? Jag är nämligen helt övertygad av att att Märta hållde sig i liv och kämpade pågrund av just KÄRLEK. Jag minns när jag hämtade dig på Ultuna, hur glad du blev när du hörde mig, såg mig. Personalen vart chockade av din reaktion.
Jag vill tacka Per, Elna och Emma som varit helt fantastiska med min Märta. Om det inte varit för er hade min Märta inte överlevt. Ni är värld mer en vad denna planet har att erbjuda. TACK TACK TACK <3
Påväg hem från Ultuna.
När vi var i skogen och plockade blåbär.
Hon lämnar inte min sida.