Det är inte lätt att vara stark när man känner sig jävligt svag. Jag vill inte tillåta detta ske men kan inte göra ett jävla dugg. Jag är jävligt bitter och ser inte särskilt långt fram just nu. En cigarett vore himlen just nu men samtidigt vill jag inte tänka och agera så. Jag är förvirrad och vet inte vart jag ska börja och hur jag ska förändra? Jag sitter så fast i en fälla jag inte tar mig ur. Jag vill inte gnälla men måste för att orka stå. Jag tackar gudarna för Fredrik, Minella och hundarna. Vad hade jag gjort utan er? Tack för att ni hjälper mig. <3