Skillnaden mellan 1 och 2 är att 1 gjorde allt i sin makt för att dennes egna barn skulle få en mycket bättre uppväxt en hennes egen. Det handlar ju inte bara om att maten ska stå på bordet och att få kläder på kroppen. 1:an har ängnat hela sitt liv åt barnen och skulle göra allt i sin makt för dessa även om det så kostade henne livet. Viktigast för denna är ge kärlek och trygghet.

 

Så har vi nummer 2. 2:an kanske älskar barnen men inte lika mycket som sig själv. Har inte gjort någon direkt skillnad från sin egen tragiska uppväxt, snarare upprepat samma misstag som föregående. Trygghet? Hur ska man kunna känna trygghet när man inte ens kunnat känna sig hemma i sitt eget hem, kunna få kärlek att sin egen mamma?  Det finns mycket viktigt här i världen men det finns ingenting viktigare än sina barn?