Ganska läge nu har jag stått still och stampat och väntat på bättre tider utan att egentligen försökt ändra på allt det dåliga. Men nu när jag börjat rida igen känns allt så mycket lättare. Jag kan se framåt, göra upp en plan för hur jag ska göra. Jag känner mer och mer att jag hittar mig själv igen, jag har inte insett fören nu hur vilsen jag har varit sen jag slutade rida då en viktig del av mitt liv försvann, det jag levde för. Jag Känner först nu, sen jag börjat rida igen att jag finner mig själv igen, och inte ser en främling i spegeln. Jag kan erkänna att jag mått riktigt dåligt den senaste tiden men känner nu att det är påväg i rätt riktning, jag kan se ljuset igen, känna stunder av lycka och kan njuta av livet goda.

 

Jag har haft en bra semester där jag fått ladda batterierna, brytit dåliga vanor, i alla fall för en liten stund, och fått samla tankarna lite, fått sakna och fått vara nära mina kära, kom hem till mina älskade hundar och min älskade Lelle.

 

Nu börjar vi om. Klappar mig själv på ryggen och ger mig sjäv beröm. Ett erkännade är en god bit påväg.