Igår var Sushi SUPER fin. Mjuk och fin från början till slut, hade bra tramp, bra bjudning, var fokuserad och bad om ännu en uppgift att få utföra och inte bara göra det hon ska och inte ett dugg mer, sådant gillar jag. Man märker att hon orkar mer och fått upp bättre flås. Har lagt mycket fokus på lösgöring och kondition och så fort hon är "friskförklarad" i ryggen så kommer vi ta nästa steget som är styrka. När jag red bommar här om dagen och skulle få in så många galoppsprång som möjligt på en linje så lyckades vi inte lika bra som vi gjorde för 5 år sedan. Hon försökte verkligen men orkade inte riktigt hela vägen. Så vi ska klättra och jobba på bakdelen, rida mycket samlingar och fokusera på att bygga upp henne. Det känns som en bra plan. 

 

Igår var det som sagt stallmöte och det gick helt okej tycker jag. Ibland for samtalen iväg men det är också trevligt att prata om lite annat. Pratade om torkrummet, inte hänga blöta täcken på torra, städning på logen, förslag till helgjour och lite annat. 

 

Och på tal om helgjour. Från början tyckte jag det lät som en bra idé men jag har faktiskt ångrat mig. Jag har även ännu en "sjukdom" OCD. (tvångstankar och tvångshandlingar) En av mina värsta tvångshandlingar är städning, och att det ska vara på ett visst sätt, på mitt sätt. Fredrik får till exempel inte städa här hemma, plocka undan får han men när det kommer till städning vill jag inte ens att han ska befinna sig hemma. När han försöker hjälpa mig så gör han det faktiskt bra. till 99% rätt men denna 1% är tillräcklig för att jag ska göra om ALLT på MITT sätt, i RÄTT ordning. 

 

Det är lite samma i stallet. Mockningen ska göras på ett visst sätt, på MITT sätt. och även om någon gör rätt så måste jag kontrollera det och det är då jag gör om allt. Som ni hör har jag ett extremt kontrollbehov när det kommer till just mina tvångsbeteénden. Man skulle kunna kalla Fredrik för medberoende. Han vet vart mina gräser går, han vet varför jag blir frustrerad och irriterad fast jag egentligen inte borde det. jag kommer så småningom att börja i terapi för även detta men jag måste lösa min emetofobi först. 

 

När det är aktuellt för exponering med min städning så skulle det vara ett utmärkt sätt att låta någon annan mocka min box, men inte nu. Stallet är min fristad, där jag var den Mikaela jag var innan jag blev sjuk. Nu har i och för sig jag tagit med mig den nuvarande Mikaela även till stallet och det är inte lika jobbigt där som hemma. 

 

Men skulle detta införas nu så vet jag att jag kommer att bli frustrerad och irriterad och det vill jag inte. Som jag precis sa vill jag ha stallet som min fristad. Fri från frustration, irritation och tjaffs som lätt skulle uppstå om det hände nu. Just nu behöver jag mocka min egen box på mitt sätt. Den ända som faktiskt kan mocka min box utan att jag måste kontrollera det är min mamma, vi gör nämligen på likvärdiga sätt hon och jag. Kanske inte helt och irritation kan uppstå men jag behöver inte åka dit och göra om det. Med mamma blir det också lättare då jag inte säger emot henne som jag skulle göra med andra. Jag har helt enkelt mycket stor respekt för mig mor. 

 

Hoppas detta inte misstolkas nu. Men såhär ligger det till sådan är jag. I stallet vill jag göra det som jag älskar allra mest. Umgås med min häst, ha roligt och känna det där bandet som jag bara kan finna med Sushi just nu. Jag vill inte vara irriterad när jag kommer dit då Sushi blir väldigt lättpåverkad av mitt humör och det får INTE hända. Jag älskar oss för mycket för det.