Om man kommer hem till oss på eftermiddagen och sängen fortfarande är obäddad, rullgardinen fortfarande nerdraken, det ligger leksaker på golvet och brödrosten står fortfarande kvar framme, då har jag en dålig dag, idag är det en sådan dag. Jag blir enormt stressad och mår ännu sämre av det men orkar ändå inte ta tag i det. Får tänka på vad min terapeft sagt till mig, när det känns fel så är det rätt, någonting jag inte ska behöva må dåligt av och måste utsätta mig för, för att kunna bli bättre. 

 

Det känns inte bra, inte bra alls. Nej gud så jag tycker synd om mig själv idag, fy. 

Fy vilken hemsk dag. Jag blev magsjuk inatt och det har jag inte varit på 15 år, juldagen 1999 för att vara exakt. Jag har inte ätit sen i torsdag och känner mig därav lite extra svag och inta fan tänker jag inte äta heller, mat finns inte på min att göra lista precis. Har även haft en otrolig huvudvärk i brist på kaffe så på eftermiddagen pinade jag i mig en kopp och det tog emot men huvudvärken släppte. Första gången i mitt liv som jag inte flyr från spyor och så blir jag sjuk själv, inte okej. 

Att åka till stallet och mocka var motigt, att Sushi rört omkring det lite extra i boxen var ju riktigt passande, inte ville hon komma in heller så jag fick klampa omkring i leran, när jag väl fått in henne och Ivar så ser jag att hon är lerig från topp till tå, det är sådan där dryg lera som är omöjlig att få bort och det tog en halvtimme att bara spola av hennes hovar. Idag ville hon mig ont. ;) Jag hade tänkt att rida en sväng men det fanns inte på kartan, var svettig från topp till tå och helt slut när jag var färdig med allt så idag fick hon allt vila. 

 

Nej nu tänker jag gå och lägga mig och hoppas jag vaknar frisk och kry imorgon, vill städa då vårat hem är skitigare än det någonsin varit, till och med Fredrik fick ett utbrott här om dagen när det var så smutsigt, ja nu såg han att det försvinner inte av sig själv. ;) Han har gått och plockat hela dagen här hemma då han är extremt rastlös efter att va varit inne låst ett par dagar, själv har jag legat som ett slakt och tyckt synd om mig själv. 

 

 

ja, min dag började hur bra som helst. Hjälpte pappa, fixade i ordning Minella och pysslade lite. Åkte till stallet och gjorde alla sysslor innan jag åkte på min terapi och det gick jätte bra, efter terapin skulle jag rida men där blev det stop, hade byggt en liten bana med små sockerbits hinder och bommar då jag hade tänkt rida lite tempoväxlingar mellan sockerbitarna och skänkelvikningar på andra långsidan men jag fick inte tag på hästen. 

 

Sushi är känd för att vara svår att få tag på emellan åt och det går inte att lura eller locka henne, hon låter sin fångas när hon vill det helt enkelt och när hon "retats" färdigt så står hon där hon står och man kan lugnt ta henne. Svårare är det nu när Ivar inte vill bli lämnad och hänger på henne när hon springer runt och när Sushi okejat mig så går han emellan och låter min inte komma åt henne, lite svårt att ändra på när de går i den stora sommarhagen. 

Jag gav upp, jag får rida min lilla bana imorgon istället, både hon och jag fick springa i hagen i alla fall, nöjd och glad blev hon när jag gick där ifrån och hade den där busiga blicken i ögonen, jäkla sto!! 

 

Sushi är väldigt speciell. Hon är snäll och väldigt lätt att ha och göra med, vem som helst kan leda henne och pyssla om henne. Det finns ingenting ont i henne, hon bits inte, sparkas inte, bockar inte och stegrar inte MEN, hon är svår att komma riktigt nära inpå, hon släpper inte in en helt till 100% och hon har mer koll på saker och ting än du kan ana och hon låter sig inte vara en underhuggare, hon visar det inte genom att utmana dig fysiskt utan hon gör det psykiskt, mer om det i "Mina hästar genom tiderna" Sushi är nämligen näst på tur. 

 

Gårdagens ridpass då. SÅ JÄVLA FIN HON VAR!! Det blev ett lite hårdare dressyr pass men mycket samlingar och hon fick verkligen arbeta igenom hela kroppen. När det blev lite jobbigt försökte hon komma undan med att stutsa lite men gav med sig snabbt. Sushi tycker om att arbeta, hon vill ha utmaningar som är lite kluriga för hon är jävla bra på det. Efteråt var vi båda två väldigt nöjda och hon fick lite gott som belöning. 

 

 

Idag träffade jag även Isabelle och det var ett tag sedan sist. Snart kommer hennes hästar hem och jag är riktigt nyfiken på dessa. Ska få gossa lite bebis och kommer garanterat bli kär i detta lilla sto, det tror jag Sushi också kommer bli, hon gillar bebisar. :) 

 

Just nu känns det inte lämpligt att skriva ett blogg inlägg för allt jag har att komma med är "jag tycker så jävla synd o mig själv". Jag har haft min terapeft här hemma idag och fick en uppgift väldigt hastigt och lustigt och det var jag inte beredd på, precis som det var meningen men det kändes som en käftsmäll där och då. 

 

När han hade åkt var jag lite väl kaxig och kände att det här blir ju lätt som en olätt, det stör mig inte alls, men ångesten kom krypandes, jag började frysa från topp till tå och jag var tvungen att bädda ner mig för jag bara skakade, tyckte så fruktansvärt synd om mig själv samtidigt som jag blev arg på mig själv för det borde vara en bagatell, ingenting att ens lägga märke till, men för mig blev det som en jordbävning. 

 

jaja, efter lite "jag tycker synd om mig själv" så blev det lite bättre och så har det dalat upp och ner sedan dess, har krypit i min sjukhusrock nu som jag hade när Minella föddes och med en My toffs mitt på skallen, mer tydlig kan jag inte bli. 

 

Fick i alla fall lite ork till att rycka Mira nu ikväll och hon ser inte klok ut, är inte klar på långa vägar då jag tar det lite pö om pö. Har även varit på möte på försäkringkassan där jag kände mig minst sagt förhörd, tur jag hade Fredrik med mig som ryggstöd. 

 

Sushi tappade en sko igår mitt under vår mysiga ridtur i skogen och två av våra hundar rullade precis omkring med en död fågel. Livet går inte vägen just nu, men vi kommer ikapp med storm, snart. Sushi ska skos runt om på Fredag och Fredrik badar äckel hundarna nu. 

 

Själv ska jag keypa ner i sängen med min älskade bok. 

Godnatt. 

 

Efter dagens KBT fick jag en hel del att tänka på, många hemläxor, jobbiga som mindre jobbiga. Skulle mer en gärna vilja kunna skriva ut allt här men jag vet att det finns människor som läser min blogg som jag inte vill dela detta med, men jag är i alla fall stolt över att jag i huvudtaget gått ut med detta, har länge varit tyst om det, eller alla jag känner har ju vetat om det då de sätt min beteénde men de har aldrig vetat omfattningen av det har har tyckt att jag bara är fjantig och ska skärpa till mig lite, tyvärr klarar jag inte det själv men har haft turen att träffa världens bästa terapeft som hjälper mig otroligt mycket. 

 

 

Jag har, sedan jag var gravid haft väldigt mycket problem med mina höfter och min svank. Jag har under dessa 3 år vetat att jag behöver uppsöa en naprapat men jag har inte orkar tagit tag i det. Istället har jag hittat omvägar för att få ihop vardagen och sömnen, till exempel kan jag inte ligga ner på golvet, då kommer jag inte upp för det låser sig i svanken. Jag kan inte sova på sidan som jag älskar då det bränner i höften som jag ligger på och jag måste stapla upp kuddar under knäna för att inte få allt för ont. Inser nu hur sjukt det låter och att jag borde ha tagit tag i detta för länge sedan, inte konstigt att jag sover som ett arsel.. 

 

Nej jag tar inte tag i problemet fören jag inser att det påverkar min ridning och att jag inte sitter 100% rakt över hästen och att det i längden kan påverka henne negativt. Typiskt hästmänniska att helt glömma bort sin egen hälsa och fokusera endast på hästen. Men nu måste jag till en naprapat, främst för Sushis skull men också för min egen skull, kanske jag kan sova på sidan igen sen? 

 

Men hua, jag minns sist jag var till en naprapat och det gjorde otroligt ont och jag fick ridförbud i två veckor, det har jag ingen lust med. Den gången fick jag ont efter att Tarzan gjorde sina tvärstop när jag var ute i skogen och red men ignorerade smärtan tills jag på en hoppträning fick hoppa av i farten efter att ha hållt tillbaka tårarna i en timme då det gjorde så ont och efter denna timme gjorde det så pass ont att jag inte kunde andas och jag kunde verkligen inte sitta kvar. Med just den träningen var väldigt rolig att jag inte bara kunde skippa den och det fick jag minsann ångra. 

 

 

Tänkte skriva lite mål som jag gärna skulle vilja uppnå under detta år. Jag brukar inte sätta upp mål då jag är sämst på att uppnå dem och skiter i det, i alla fall när det gäller mål för mig, bättre är jag på att jobba för att nå mitt mål med mina djur. 

 

• Sluta leva med att hela tiden förbereda inför morgon dagen och sluta leva men mina tankar i det förflutna. Jag vill leva i nuet, leva för dagen. 
• Jag vågar inte ha som mål att bli helt "frisk" från OCD då detta är väldig krävande och jag vill inte ha för höga krav på mig själv för då kommer jag ge upp, jag har som mål att bli friskare och kunna leva sundare och mer normalt. 
• Få påbörja och avsluta en utredning som förmodligen ska göras, kan ge mig lite svar på en del frågetecken jag haft  och funderat över i en stor del av mitt liv. 
• Bli helt kvitt med min emetofobi, jag har avslutat min KBT behandling på detta område, men kämpar fortfarade dagligen med detta på egen hand, jag är på god väg och mycket stolt över mig själv. 
• Blir kvitt att jag är negativ till så mycket, försöka att finna någonting positivt i någonting som jag annars bara skulle se på negativt. 
• Lära mig att kontrolera mitt kontrollbehov. Det där lät knäppt men jag menar att jag har ett otroligt stort kontrollbehov som jag är mycket dålig på att hantera, hör ihop med min OCD och jag får extrem ångest över att inte ha kontroll. Det kan handla om så enkla saker som att Minellas dagisväska packas rätt eller sängen ska bäddas på ett visst sätt och även tyngre saker som tynger en del. 
• Sätta ner foten. Förr i tiden var jag väldigt rapp i käften, kanske lite för rapp och jag tog verkligen inte skit. Numera har jag blivit en mes som inte vågar säga någonting alls och gärna lägger sådanna saker i andras händer. Jag vill hitta tillbaka till "den gamla" jag fast kanske lite mer nedtonat. Men jag vill vill lära mig att säga nej till fler än Fredrik, till honom har jag inga problem med att säga nej. ;) 

Hualigen så dåligt jag mår idag. Somnade med huvudvärk igår och vaknade med huvudvärk idag, sov till 11:00 och drack en kopp kaffe och åkte direkt till stallet. Fixade i ordning allt där och inväntade alla de andra så red vi alla ut. Tur vi näst intill bara skrittade då jag var så sjukt trött och hade huvudvärk som bara blev värre och värre, Sushi var också ganska otaggad, troligvis då jag var det och hon påverkas otroligt mycket av min energi. 

 

När jag kom hem klättrade jag i mina pyjamasbyxor och sov ett par timmar till, vaknade när Lelle kom och hämtade sina hundar och så snodde han Margit då hon så gärna ville följa med och sedan somnade jag om igen. Fredrik och Minella var hemma hos Fredriks morbror och lekte och det var skönt att få vara hemma själv. Vaknade typ 19:00 och drack ännu en kopp kaffe och de kändes som att huvudet skulle explodera. Fredrik och Minella hämtade upp mig så åt vi mat hos mamma och pappa, jag orkade inte ens klättra ur mina pyjamasbyxor och jag har inte ens orkat göra min "dagliga städning" idag, då jävlar är jag seg. 

 

Imorgon har jag utsläpp och jag hoppas denna huvudvärk har släppt till dess annars kommer jag aldrig komma upp. Ska även rida och mysa med min älskade. Igår röck jag hennes man och den vart väldigt kort. Tycker enegtligen att det är finast med lång man men Sushi har så otroligt mycket man och en virvel mitt på som gör att allt står åt olika håll och kanter och går inte att få på samma sida. Lättare då med kort så det ör meningen att den får vara lite ruffsig och åt alla håll och kanter.

 

Jag har haft en trevlig dag med kära människor denna julafton. Glada barn, fina julklappar och god mat. Men jag kan inte neka att jag har en otrolig ångest och den nådde sin topp när vi kom hem. Ångest över vart alla saker ska stå, ångest över den där jävla julgranen, ångest över att det känns stökigt och skitit hemma fast jag rensat och städat i en veckas tid. 

Jag får alltid ångest på jul, även om jag har riktigt trevligt och det är lyckat på alla sätt och vis. Jag blir alltid så stressad över ingenting och stressad av att hinna med alla nära och kära. 

 

Fredrik märkte av min ångest när vi kom hem och han var så snäll och packade ner den där jävla granen och nu är det ljusstakarna och tomtarna kvar och dem ryker imorgon. I mellan dagarna åker jag till Ikea och letar upp förvaringslådor  till alla nya leksaker och Fredrik får snabbt som attan måla färdigt Hyllan som ska in i Minellas rum så vi har någonstans att ställa allt. Då ska jag även spendera mina presentkort på Hööks och Panduro. Ska jag köpa "wants eller needs" är det stora frågan, Vill ha r ju mycket roligare än behöver så vi får se hur det blir. ;) 

Jag är galen i schabrak och fick det i julklapp av Fredrik idag och det kan kanske tänkas "behöva" ha ett till. Fick även ridstövlar, vintertäcke, och ridhanskar som ska med till stallet imorgon och provas. 

 

Förra året skulle det inte ha varit ett dugg roligt att få hästsaker men i år är de det bästa någonsin.. 

 

Idag åkte jag till stallet när jag vaknade och red ut med Andrea, det var trevligt. Sen hann jag hem och hälsa på min kära dotter lite innan hon for iväg till stan med sin far och farmor. När de var borta sökte jag lite jobb och när de kom hem igen så fick jag hjälp att flytta soffan för att komma åt elementen så jag kunde ta bort kopan och dammsuga bakom. Har så ont i ryggen så orkade inte flytta monster soffan själv. Sved som fan i ögonen då jag har haft i på tok för mycket cintron kulor i dammsugaren.  Sen har jag även klippt av fransarna på mina mattor här hemma så nu slipper jag ångesten över fransiga fransar på mina nuvarande mattor. 

 

Det är typ de ända vettiga jag har gjort idag, förutom min dagliga städning då vill säga. Åkte med Minella till mamma och pappa för lite mat i magen då jag inte orkade laga mat själv och Fredrik har farit iväg till Emil för att leka ungdom ikväll. Märta sover hos Lelle för att underhålla valpen då de har blivit bästa vänner så i sängen blir det bara jag, Margit och Mira och kanske Fredrik då om han ramlar in lite senare. 

 

Imorgon står storstädning på schemat och sedan tar jag fan julledigt från min OCD!! Går det? ;) 

Kanske kan komma ikapp med min hygien då, jag har inte orkat duschat och luktar ogott, tur jag bara sover med hundrna som inte bryr sig. ;) 

 

 

Jag orkar inte vara sjuk..... 

Kör i hundra blås och stannar inte förän jag kör av vägen. Snart är det jul och jag längtar till kvällen på julafton så jag kan plocka ner allt som har med julen att göra. 

Igår var Sushi SUPER fin. Mjuk och fin från början till slut, hade bra tramp, bra bjudning, var fokuserad och bad om ännu en uppgift att få utföra och inte bara göra det hon ska och inte ett dugg mer, sådant gillar jag. Man märker att hon orkar mer och fått upp bättre flås. Har lagt mycket fokus på lösgöring och kondition och så fort hon är "friskförklarad" i ryggen så kommer vi ta nästa steget som är styrka. När jag red bommar här om dagen och skulle få in så många galoppsprång som möjligt på en linje så lyckades vi inte lika bra som vi gjorde för 5 år sedan. Hon försökte verkligen men orkade inte riktigt hela vägen. Så vi ska klättra och jobba på bakdelen, rida mycket samlingar och fokusera på att bygga upp henne. Det känns som en bra plan. 

 

Igår var det som sagt stallmöte och det gick helt okej tycker jag. Ibland for samtalen iväg men det är också trevligt att prata om lite annat. Pratade om torkrummet, inte hänga blöta täcken på torra, städning på logen, förslag till helgjour och lite annat. 

 

Och på tal om helgjour. Från början tyckte jag det lät som en bra idé men jag har faktiskt ångrat mig. Jag har även ännu en "sjukdom" OCD. (tvångstankar och tvångshandlingar) En av mina värsta tvångshandlingar är städning, och att det ska vara på ett visst sätt, på mitt sätt. Fredrik får till exempel inte städa här hemma, plocka undan får han men när det kommer till städning vill jag inte ens att han ska befinna sig hemma. När han försöker hjälpa mig så gör han det faktiskt bra. till 99% rätt men denna 1% är tillräcklig för att jag ska göra om ALLT på MITT sätt, i RÄTT ordning. 

 

Det är lite samma i stallet. Mockningen ska göras på ett visst sätt, på MITT sätt. och även om någon gör rätt så måste jag kontrollera det och det är då jag gör om allt. Som ni hör har jag ett extremt kontrollbehov när det kommer till just mina tvångsbeteénden. Man skulle kunna kalla Fredrik för medberoende. Han vet vart mina gräser går, han vet varför jag blir frustrerad och irriterad fast jag egentligen inte borde det. jag kommer så småningom att börja i terapi för även detta men jag måste lösa min emetofobi först. 

 

När det är aktuellt för exponering med min städning så skulle det vara ett utmärkt sätt att låta någon annan mocka min box, men inte nu. Stallet är min fristad, där jag var den Mikaela jag var innan jag blev sjuk. Nu har i och för sig jag tagit med mig den nuvarande Mikaela även till stallet och det är inte lika jobbigt där som hemma. 

 

Men skulle detta införas nu så vet jag att jag kommer att bli frustrerad och irriterad och det vill jag inte. Som jag precis sa vill jag ha stallet som min fristad. Fri från frustration, irritation och tjaffs som lätt skulle uppstå om det hände nu. Just nu behöver jag mocka min egen box på mitt sätt. Den ända som faktiskt kan mocka min box utan att jag måste kontrollera det är min mamma, vi gör nämligen på likvärdiga sätt hon och jag. Kanske inte helt och irritation kan uppstå men jag behöver inte åka dit och göra om det. Med mamma blir det också lättare då jag inte säger emot henne som jag skulle göra med andra. Jag har helt enkelt mycket stor respekt för mig mor. 

 

Hoppas detta inte misstolkas nu. Men såhär ligger det till sådan är jag. I stallet vill jag göra det som jag älskar allra mest. Umgås med min häst, ha roligt och känna det där bandet som jag bara kan finna med Sushi just nu. Jag vill inte vara irriterad när jag kommer dit då Sushi blir väldigt lättpåverkad av mitt humör och det får INTE hända. Jag älskar oss för mycket för det.