Är man senior när man är hemma och krattar, planterar blommor och allt sådant istället för att sitta i Uppsala och supa? Helt ärligt så skulle jag inte vilja ändra på det. Det är liksom inte jag i huvudtaget. Nu ska jag laga  mig en omelett efter allt slit. Försöker slita upp F ur sängen satt jag kan få bädda och städa i ordning också.

Kanske drar upp till stugan lite senare, ha en bra valborg.

Att en doft, en saftkanna, en tavla, en klocka, ett bord och massa mer sådanna saker kan fån en att minnas så mycket. Jag kom ihåg allt, jag tänkte tilbaka på allt. På den tiden var det verkligen du och jag mot världen, gud så jag saknar dig Hedda.

Är trött och seg. Hoppar i en snabb dusch och kryper i säng. Vill egentligen åka till Älvkarleby och titta på tävlingarna men man måste ju sova också och man kan ju inte styra det hur som haver efter att Minella blev till. Till er som undrar har jag jobbat inatt.

Minella vaknade när jag kom hem men somnade om inne hos oss så får troligtvis somna med henne i mina armar. Det ser jag fram emot nu när jag knappt träffat henne.

Ska man skriva in hela denna på datan eller inte? Skrev den nyligen

och innan det var det mycket läng sedan jag skrev.

Har precis sökt jobb och sitter i soffan och smälter maten. Idag har det inte hänt allt för mycket. Efter att jag hämtat Minella hos maggan så åkte vi hem till min mor och far. Satt ute och planterade blommor tillsammans med mormor sin gjorde Minella. Lite senare somnade jag som en stock där och det gjorde även Minella i mormors famn medans F och min far var ute och fixade med bilarna.

Nu vart det säkert mycket luddigt inlägg då kag tilltalar mina föräldrar som både mor, far, mormor och morfar. Tycker det blir så svårt det där ibland.

Idag när jag lämnade Minella hos Maggan och skulle gå hem sen så tittade hon på mig och log. Inga tårar och hon följde inte ens med mig till dörren. Känns skönt i mitt hjärta då man verkligen ser hur mycket hon trivs där då hon inte ens vill följa med hem. Jag är så stolt över dig Minella. <3

Nu går jag och lägger mig strax. Har varit en händelserik dag. Det roliga är att det rakade håret inte är den "stora" nyheten men den vågar jag inte läcka ännu. Jag håller på den ett litet tag till. Har i alla fall varit en sjukt händelserik vecka i huvudtaget.

Jag vågade, jag ser förjävligt ut men gud så skönt det är. Känns faktiskt otroligt befriande. Rynka på näsan, höj på ögonbrynen, JAG BRYR MIG INTE!!!

Jag är så otroligt stolt över min dotter satt ord inte räcker till.
Jag må kanske vara blind, kärleks blind till mitt barn, (klart att alltid ens eget barn är bäst). Men jag bara måste få skriva det. Hon är bara 1 år gammal, i full fart med att lära i livet. Jag är så stolt över min tjej som är så duktig hos dagmamman, så duktig i huvudtaget.

Nu jag skrytit klart för idag!
Jag älskar min dotter. <3

I tider med kris funderar man, Vilka vill man egentligen ha i sitt liv? Vilka saknar och är otroligt ledsen för att man har förlorat och vilka saknar jag inte alls? Finns ju även dem som jag saknar till oändlighet men som jag inte bör ha i mitt liv. Kanske man ska sätta sig ner och försöka fundera, ta kontakt, förklara sig?