Har tillbringat min nyårskväll istallet precis som jag gjorde igår. Tog in alla hästarna utom Sushi som jag släppte på ridbanan, hon fattade ingenting och såg bra förvånad ut. Sedan gjorde jag i ordning i Sushis box och hade upp all spånpellets i kanterna och la spån under där hon ligger så det inte blir så packat just där och så la jag all pellets över spånet. 

 

fyllde på massa vatten i flickornas hagar och la ut hö till imorgon, vart typ sju svängar ner till hagen och tillbaka, väldigt drygt.. Sen fick Sushi komma in och bli borstat och fin. smörjde in pälsglans för att se om leran på hovarna släpper lättare imorgon och smörjde in svansroten med barnolja som jag gör emellanåt då hon lätt blir torr i svansroten och jag upplever att hon fått "mer" svans sedan jag började med det. 

 

Skulle rida en sväng men vart på stressad av Fredrik och Lelle som hade maten på G så fick hoppa det. Imorgon ska jag rida och även prova göra henne i en ny transport för att se om det går bättre, hoppas det. Om det går bra så är jag sugen på att anmäla oss till en pay and jump den 4:e januari, skulle vara roligt att komma ut lite. 

 

Dottern somnade precis som en stock här hemma, Fredrik och jag missar nog också tolvslagen då vi är sjukt trötta. Känner mig väldigt gammal. 

 

Idag hade jag tänkt ta mig en lång sovmorgon, men jag vaknade av att Minella stod och sjöng "lilla snigel" för mig och Fredrik imorse och då vart jag så glad och pigg att vi klev upp båda två. Idag är det den sista dagen på året och den inledde vi med att plocka i ordning lite här hemma och nu och Fredrik åkt till min far för att mecka med bilen. Jag och Minella tittar på My little pony och myser. 

 

Förövrigt sitter jag och håller tummarna för att medicinen ska fungera på min stackars dotter så hom slipper ha så ont. Ikväll har jag insäpp och det ska ske redan klockan 16 då det är nyår. Men jag känner mig häst allt för väl och hon kommer då inte vara nöjd över att gå in så tidigt och då kommer jag få problem med henne imorgon och inte kunna få tag på henne i hagen. 

 

Så jag kommer att ta in de andra hästarna och släppa Sushi på volten ett tag där det är belysning och jag kan hålla lite koll på henne och se om hon blir nervös eller så. Under tiden kommer jag mocka och fixa med hennes box och sedan kommer jag rida så Sushi får komma in i sin box "normal" tid. Jag vill inte rucka på hennes rutiner då hon helt enkelt inte mår bra av det. Så jag kommer med andra ord tillbringa min kväll i stallet och sedan åka hem och smälla raketerna som vi har kvar sedan förra året, finns 4 st och det känns alldeles lagom. Minella älskar raketer och hade det inte varit för henne hade vi nog inte smällt alls.  Mira kommer nog bli lite nervös ikväll såp jag kommer hålla mig nära henne som lite stöd. 

 

 

 

Åkte till Tierp för att prata med försäkringskassan men de var "sjuka" och så skulle jag hämta mina mediciner på apoteket men de hade inte dem hemma och inte på andra apoteket heller. Med andra ord får jag 1: Äta mina gamla av ett annat fabrikat och få så ont i magen att jag spyr, eller 2: Vara utan och må sjukt dåligt. Som att välja mellan magsjuka och sharlakansfeber.... 

 

Fick i alla fall stallet mockat, massa sopor kastade, köpt cornkross, spån och ett spänne till Sushis täckte då det gamla gått sönder. Handlade även lite mat och när jag kom hem blev som sagt jag och Minella utelåsta så Fredrik och pappa fick komma med nyckel. 

 

Nu lagar Fredrik, Minella och Lelle mat medans jag letat upp lite gamla bilder på Minella (hästen Minella) och skickat till hennes nuvarande ägare. Tänkt att hon blir 28 år gammal snart, denna vackra häst har verkligen åldrats med värdighet. Fick lite bilder på henne här om dagen som var hur fina som helst. Kommer inte lägga upp fören jag skriver "Mina hästar genom tiderna, Minella". 

 

Har även fått lite bilder från Lisa på mig och Sushi från igår och det var väldigt snällt. Nyttigt att få se bilder eller filmer när man rider så man kan se sina problem och brister. På bilderna såg jag att jag måste skjuta upp ryggen så jag ser ut som jar har världens puckelrygg men jag vet inte vart jag ska göra av min "kropp" när jag hoppar då jag är så otroligt lång och inte vill lägga massa vikt i hennes framdel över hindret. Någon som har några bra tips på hur jag kan rida på bästa sätt men en väldigt lång kropp? 

 

Efter maten ska jag tillbaka till stallet  då jag har insläpp och jag ska även tömköra Sushi så hon får sträcka ut musklerna sen igår men utan min vikt på ryggen. 

 

På återseénde. 

Den eviga diskussionen om utrustning till hästen. Under mina fyra år som jag har varit borta har marknaden verkligen exploderat, eller så är det bara jag som inte öppnat ögonen fören nu. När jag var "ung" var det ju min mamma som bestämde min utrustning och hon tyckte och tycker fortfarande att ju mindre ju bättre. Sätta på massa skydd, boots, frambygel och 3 täcken i hagen vid -5 minus fanns inte på kartan om det inte var absolut nödvändigt. 

 

Jag har tagit efter min mor. Jag rider med sadel och träns, jag rider med täcke om baken vid nederbörd så hon inte ska bli blöt under det valiga täcket sedan och jag vill ha så lite täcken som möjligt på henne. Hon står naken på nätterna och har ett regntäcke på dagarna, hon går naken ibland men inte lika ofta som förut då det blir dyrt att åka från mehedeby hela tiden eftersom att vädret vänder hela tiden. Jag har senskydd när jag hoppas och IBLAND när jag vet att jag ska rida på små vägar i skogen satt hon inte ska skada sig då hon ibland kan vara lite klumpig bland stockar och sten. 

 

Jag red för typ första gången någonsin med lindor när Sushi ganska precis kom hem då hon skadade sig och jag ville skydda såret så hon inte fläkte upp det när vi red i skogen men annars hade jag de så fritt som möjligt. 

 

Precis när jag köpte Sushi för en massa år sedan så red jag med martingal då hon slog med skallen men valde istället för martingallen att rida med huvuder lite snett så om jag fick en smäll så kom den inte rakt över näsan. Hon kan även i nutid slå med huvudet ibland när hon blir ivrig som vid galopp på långa, raka grusvägar eller vid hoppning men jag rider precis nu som då med huvudet lite snett vid dessa tillfällen.

 

Nosgrimman är ett hett ämne för tillfället. Jag rider med remmont nosgrimme och det behöver hon egentligen inte men jag tycker att det är fult utan men ibland plockar jag av den. Jag har en idé om att göra en egen nosgrimma som inte påverkar någonting över huvudtaget utan bara finns där. Någoting "onödigt" kan jag faktiskt använda och nosgrimman är en sådan så länge den inte påverkar hästen negativt.Bettet vill jag ha så simpelt och lätt som möjligt. 

 

Visst kan kan ibland använda mig av andra onödiga ting men det är mer undantag än regel. Ända gången jag tar på allt jag har så som skydd, boots och täcke är när vi åker transport då hon ramlar i transporten och har skadat sig vid ett av dessa tillfällen och efter det vill jag skydda henne så hon inte skadar sig igen innan vi har fått ordning på detta problem. I vanliga fall åker hon utan både täcke och skydd då hon trivs som allra bäst med det. 

Här är lite om mina åsikter kring utrustning och ibland blir det lite dubbelmoral men det är faktikt okej så länge det inte skadar. 

 

 

Idag har vi haft stafetthoppning i stallet och vi lämnade allt som har med prestige att göra i stallet, ja förutom min sadel då som råkar vara en prestige. vi hoppade en liten banan på 4 hinder och ett joker hinder och det var ca 30 cm högt. vi var två stycken i varje dag och jag var med i två lag då vi var en man kort. Jag och Sushi körde ponnystyle hela vägen igenom och hade ytterbogar både här och där men det gjorde inte så mycket då det var så pass lågt och 100% balans inte krävdes. Sushi var verkligen taggad och vi hade så roligt, dock kom mina lag sist och näst sist då jag missade jokern i första omgången och missade mållinjen i andra så jag fick rida runt banan ett helt varv innan jag kunde komma i mål och ändå var vi bara tre sekunder efter vinnarna som var Lisa och Anna, de var värdiga vinnare. Jag fattar inte hur jag kan rida fel när de är FEm hinder?? haha, jag vart nog lite väl girig och glömde bort mig. 

 

När allt var klart red jag samma bana lite högre under mer kontrolerade former för att ta tillbaka henne och att det skulle avslutas med ordning och reda och det var inga som helst problem. Hon tog tag i uppgiften på de sätt jag sa åt henne att göra. 

 

Låter som jag har ridit henne tog slut men så är inte fallet. Min ena lagkamrat var en tre åring så det var lugna puckar förutom att Sushi fick "leka" lite extra. 

 

Såg nya bilder på hennes bebbe idag och oj så vacker hon är. Verkligen en blomma som blomstrar mer och mer för varje dag. Det där har du gjort bra Sushi. 

 

Fick höra rykten för ett tag sedan att Erland skulle va varit väldigt smal när han åkte ifrån mig och jag tog faktiskt väldig illa vid mig att att få höra detta då det inte alls stämmer. Erland var mycket rund och fin och bra mycket kralligare en ett "vanligt" fullblod, han såg i slutet snarare ut som ett halvblod. 

 

För att dementera dessa rykten tänkte jag lägga upp lite bilder på Elis här som i och för sig är tagna någon månad innan jag sålde honom men under dessa månader byggde han upp ännu mera och är det ingen som tror mig kan jag även leta upp dessa. 

 

Här har ni Erland. Han är vid tillfället 6 år gammal och är av rasen Engelst fullblod. 

Ser han mager ut? 

Herre min skapare så pigg Sushi var idag. Jag trodde att hon skulle lugna ner sig men tanke på att hon fick springa igår men icke sa nicke. Vart kommer all denna energi ifrån? Hon kunde vara på detta vis förut när hon hade haft en längre vila men inte när hon har varit igång ett tag som hon är nu. 

 

Jag ser det väldigt positivt. Allt hon visar är glädje, energi och lycka, men jag kan inte neka att det idag kändes lite okontrolerat. Sushi har inte känts okontrolerad sedan hon var en unghäst och det var ju ett par år sedan. På den långa grusvägen som vi brukar galoppera fick hon idag nöja sig med trav då hon var så otroligt laddad och försökte ge sig iväg flera gånger, någon måtta får det vara, jag har faktiskt blivit gammal och klok och tänker inte smaka grus om jag kan undvika det. ;) 

 

Sushi visade då stort missnöje och började gnaga på sitt bett som har nästan har slutat med annars, jag ogillar skarkt att hon gjorde så men jag måste erkänna att jag var egotrippad som föredrog att hon tog ut sin frustration på det viset istället för att helt enkelt dumpa av mig och ta sig en sväng i skogen för sig själv. 

 

Hela denna ridtur var öronen spetsade framåt  och hon var glad och väldigt snäll. När jag hämtade henne i hagen kom och och mötte mig och ville verkligen arbeta, inga spår av den där tjurtanten som tittar fram ibland. Jag är glad över att få skriva detta och uppleva detta igen. Det är för mig ett bevis på att hon är nöjd med livet och det jag har att erbjuda henne.

 

Hon må ha blivit en tant på pappret men ungdommen inom henne lever kvar. Okända ögon ser henne som ganska likgiltig och enkel på alla sätt och vis, men skenet bedrar. Döm henne inte för snabbt. Sushi är lätt att ha att göra med då hon är otroligt snäll, MEN är du arrogant, näsvis och höjd över skyarna så kan jag lova dig att du inte ens lyckas sätta din fot i stigbygeln. Hon är lugn och sansad för att jag ber henne att vara det, MEN ber jag om fart så får jag ALLTID det, och då går det fortare än du kan ana. 

 

Sushi är min kärlek, mitt hjärta och min bästa vän. Jag älskar dig så mycket att ord inte räcker till. Jag har tillbringat många år, dagar och timmar tillsammans med dig och jag är glad för varje minut med dig. Vi har tillsammans slitit hårt, jag har fällt många tårar av smärta och vrede pågrund av dig och ännu flera leénden och skratt. Tillsammans har vi nått det mål jag satt upp och jag är otroligt stolta över oss. 

 

Jag har nya mål för oss under denna tid som jag har kvar med dig och det är inte att höja hindren eller gå svåra dressyr banor. Mitt mål för 2014 med dig är att vi ska ha roligt och hitta det bästa samspelet som går att nå oss emellan. Klart jag vill tävla lite hoppning men inte de höjder vi en gång har varit på, vi har gjort det redan och där avslutade vi det bra, varför utmana oss på någonting jag känner mig väldigt nöjd med. Rida dressyr för Uffe kommer jag självklart att fortsätta med då han hjälper oss enomt mycket med att finna ett bra samspel och han är lätt den bästa tränaren och någonsin ridit dressyr för. 

 

Mitt STÖRSTA mål 2014 är att försöka njuta av varje dag får med dig och inte älta att tiden går för fort och att du snart ska åka ifrån mig igen. Jag vill verkligen att du ska stanna, det har jag alltid veleat. Jag tröstar mig med att Jenny tar så jävla bra hand om dig och älskar lika högt hon. Jag har sätt de fina stallt du får bo i, jag har sätt dina stallkamrater och jag har sätt de fina markerna du får gå på. På denna gården har du allt som jag hade önskade att du skulle få.

 

Du är bäst Sushi, helt enkelt bäst. 

Jesper min Jesper. Är det någon som kan slå Tarzan men en speciell mycke ego personlighet så är det Jesper. Han var en shetlandsponny som kom hem till mig när han var 1 år gammal. Mamma och pappa sa till mig att en vän till familjen skulle köra ut sina hästar till Ka. Det var en Shire och en Shetlandsponny.

 

Ut ur transporten kom en shettis mamma och en liten söt shettis hingst, alla hälsade såklart på den där lilla söta saken och då hälsade jag på mamman istället, jag tyckte hon var värd lite uppmärksamhet. Jag reflekterade inte över att det kom ut två shettisar istället för en Shirehäst fören dem som kom med hästarna sa: Varför vill hon inte hälsa på sin lilla ponny? Jag tittade upp och fattade ingenting, då sa mamma: Mikaela, han är din. Det här är Jesper. Helt paff gick jag fram till honom och klappade på honom, de var den sötaste lilla skit jag någonsin sätt. Han var svart men ljusbruna toppar i sin man och hans ena hov var blå, det visade sig att lilla Jesper gick lös på gården och hade smitit in i garaget och klivit i en färgburk. 

 

Det första Jesper gjorde när jag skulle leda ut honom i hagen var att få ett utbrott, han for och fladdra åt alla håll och kanter. När lilla Jesper presenterades för Ramse och Tarzan stod han och gapade, han var extremt ranglåg. 

 

Men åren så växte hingstens lilla förtroende. Var du rädd för honom så syntes det tydligen för då flög han helt enkelt på dig. När han en gång rymde tillsammans med de andra hästarna slutade det med att en man på 170 kg fick bråtta ner honom, kom igen han var 75cm hög men han trodde han var Joe jätte gorillan. 

 

Jesper styrde och ställde med alla hästar utom Sushi och Tarzan. När Tarzan kom tillbaka för andra gången försökte han spöa honom med Tarzan sa nej och då var det så. Men han jagade ut både fullblod och halvblod ur hagen på halvblodets hemmaplan, jag skämdes ärligt talat. 

 

Vi tog hem ett sto till lilla Jesper då vi så gärna ville ha ett litet föl, det gick sig inte. Han skulle DÖDA detta sto och vi fick separera på dem. När jag skulle ta in Jesper från hagen en kväll så stod han intill hennes hage och jag kom emellan dem. Han hög mig i benet och krossade min lårmuskel och jag föll ihop, han sparkade på mig till jag lyckades krypa ut ur hagen och skrek på min far. Det svartnade verligen i hans ögon och vi insåg att stoet inte kunde vara kvar, för inte tänkte jag skicka iväg min Jepser. Han var min utmaning och ja älskade honom från första stund, öven de gångerna jag hatade honom och skulle kunna slita av han hela svansen. 

 

Jesper var en hingst och kunde inte daltas med, han behövdes sättas på plats och när man gjorde det så var han helt underbar. Han kom in i vårat kök och åt knäckebröd. Han bodde ihop med min kanin i boxen. Han gick ut och in själv från hagen och han var egentligen en väldigt snäll liten ponny om man bara behandlade honom rätt. Jag lärde mig det med åren, var jag ju bara 12-13 när jag fick honom och vi växte tillsammans. 

 

Du kunde göra vad som helst med honom. En dg ville jag åka skidor bakom honom. Han hade aldrig haft ett träns på sig eller någonting annat än en grimma över huvudtaget men jag drog på en tolksele som var för en storhäst så jag fick linda den ett par varn, jag satte på honom en mössa och en pannlampa mellan öronen och sedan åkte jag iväg på mina skidor. Det var ingen "big deal" för honom. Han var helt enkelt van med att allt kunde hända. 

 

På julafton 2007 så hade pappa byggt en vagn tå honom och åkt och köpt en sele så kopplade på allt och gav oss ut på en morgon tur denna julafton, Jesper hade tidigare aldrig kört vagn men det var inga som helst problem. 

 

Men den 2 Januari ville kom inte Jesper vid inslättet, Jesper kom alltid först och sladda i i stallet. Någonting var fel. Vi fick lyfta om honom i stallet men ingen vet kunde komma ut så vi fick vänta tills den 3 Januari. Det visade sig att Jesper hade brytit lårbenet och krossat itt knä. Fanns inte sparkskadar så måsta ha halkat när de lekte i hegen så som de alltid gjorde. 

 

Det var mycket tragiskt. Jepser var solskenet själv när man kom ut till stallet och jag hade hoppats på att få tillbringa många år till med denna ponny. Han dog två dagar innan jag träffade Fredrik och jag önskar Fredrik och lärt känna honom. Han var en underbar och väldigt envis indivit. 

 

En jag bara måste få med var när Tarzan kom in helt blodig från hagen, från topp till tå. VI började leta sår och bev väldigt oroliga men såklart fann vi inga sår utan det var lilla Jesper som hade tappat en tand under en mycket vild lek men tarxan och blodat ner hela honom.

 

Jag saknar denn ponny fast han försökte döda mig. Jag älskade honom ändå. 
Han var 5 eller 6 år när han dog. Jag och mamma är lite oense om det. 

 

 

 

Jag har haft en trevlig dag med kära människor denna julafton. Glada barn, fina julklappar och god mat. Men jag kan inte neka att jag har en otrolig ångest och den nådde sin topp när vi kom hem. Ångest över vart alla saker ska stå, ångest över den där jävla julgranen, ångest över att det känns stökigt och skitit hemma fast jag rensat och städat i en veckas tid. 

Jag får alltid ångest på jul, även om jag har riktigt trevligt och det är lyckat på alla sätt och vis. Jag blir alltid så stressad över ingenting och stressad av att hinna med alla nära och kära. 

 

Fredrik märkte av min ångest när vi kom hem och han var så snäll och packade ner den där jävla granen och nu är det ljusstakarna och tomtarna kvar och dem ryker imorgon. I mellan dagarna åker jag till Ikea och letar upp förvaringslådor  till alla nya leksaker och Fredrik får snabbt som attan måla färdigt Hyllan som ska in i Minellas rum så vi har någonstans att ställa allt. Då ska jag även spendera mina presentkort på Hööks och Panduro. Ska jag köpa "wants eller needs" är det stora frågan, Vill ha r ju mycket roligare än behöver så vi får se hur det blir. ;) 

Jag är galen i schabrak och fick det i julklapp av Fredrik idag och det kan kanske tänkas "behöva" ha ett till. Fick även ridstövlar, vintertäcke, och ridhanskar som ska med till stallet imorgon och provas. 

 

Förra året skulle det inte ha varit ett dugg roligt att få hästsaker men i år är de det bästa någonsin.. 

 

Förändring kommer ske, jag vet bara inte vilken väg jag ska gå. 

Min plan med att storstäda idag gick åt pipan pågrund av privata omständigheter. Var var i stallet på förmiddagen och pussade lite på min häst som idag fick vila lite och hämta sig efter veckans jobb. 

 

På kvällen åt jag och Minella mat hemma hos mamma och pappa där även Lelle befann sig. Skönt att ha min lilla familj samlad när jag mår dåligt, där känner jag mig älskad. Hjälpte även min mår med att skriva ner en sak på datan och hon är ju så petig och jag stavar och skriver som ett arsel så det tog ju sin lilla tid. 

 

Som ni alla säkert ser så har jag problem med stavning och formulering, jag byter även plats på bokstäver och kan få till helt andra ord än vad som står när jag läser. Så när jag läser en bok måste jag läsa varje mening två gånger för att få in den rätt. Jag har alltid tyckt att det är väldigt synd att jag stavar så dåligt då jag älskar att få ner mina idéer och berättelser på papper, jag älskar att skriva långa noveller och jag är bra på att komma på historier. 

 

Nu ikväll skenade mina tankar iväg på annat håll och jag har ingen som helst ro i kroppen. Jag målade vardagsrumsbordet för typ 10:e gången och så hängde jag all tvätt. Att jag har fått måla bordet så många gåner beror blandannat på att min kära dotter har ritat på det ett antal gånger och numera ligger pennorna hägt upp så får hon be om dem när hon vill rita så jag får lite bättre koll vad hon rita på, min älskade lilla snorunge. 

 

Just nu ligger hon bredvid min i sängen och sussar sött. Jag vill inte sova ensam inatt och därför fick hon sova i min säng inatt så jag finner lite inre frid. Har även Margit, Märta och Mira hemma och kramas med, och som dom kramas när de ser att jag mår dåligt. De är hela tiden nära mig och jag älskar det. Jag älskar mina små djur otroligt mycket. Självklart älskar jag även Minella också. ;) Konstigt vore det ju annars.